Det händer, inte särskilt ofta, men då och då, att man läser en bok som man vet att man kommer att minnas, som gör något med ens sätt att se på världen, som infogas som en bestående del i medvetandet. En sådan bok var engelsmannen Sebastian Faulks debutroman på svenska från 1999, "Fågelsång". En annan är höstens roman från samme författare, "En människas spår".
Den 600-sidiga berättelsen kretsar kring för Faulks-läsare bekanta teman som relationer, kärlek, gott och ont, i ett historiskt perspektiv. Men han har troligen aldrig förr borrat sig så djupt ner och långt in i människans sinne som här, när han skildrar födelsen av en ny vetenskap, psykiatrin, speglad i några enskilda människors öden.
Tiden spänner från senare delen av 1800-talet, spelplatsen är Europa. Engelsmannen Thomas och fransmannen Jaques beslutar sig för att försöka finna orsaken till, och en bot för, sinnets sjukdomar.
Tillsammans startar de en klinik i de österrikiska alperna där de tar emot patienter med allt från milda nervösa besvär, över tidens modediagnos "hysteri" och epilepsi till grava psykoser. En av de svårast sjuka är Jaques egen, mycket älskade bror Olivier. Darwins "Om arternas uppkomst" är relativt nyutkommen, och även om Sigmund Freud aldrig nämns vid namn, svävar hans ande och hans nya revolutionerande psykoanalys, över boken.
I århundraden har människor sett på mentalsjuka med fruktan och avsky, som straffade av Gud eller besatta av demoner, inspärrade i hemska förhållanden bakom höga murar eller, som för Olivier, fastkedjade i ladugården. Nu tänds för första gången ett hopp om bot. Den nya vetenskapen ska krossa de vansinnigas bojor.
Men många känner sig hotade av den. Ju djupare forskarna tränger in i människans inre, desto mera tangerar de medicinska rönen metafysikens områden, religionens, filosofins. Vad är själen? Vad är det egentligen som gör människan mänsklig - är det rent av, som Thomas tror, möjligheten att utveckla psykisk sjukdom som faktiskt definierar människan? Vad är arv och vad är miljöpåverkan?
Det här är en storslagen, intressant och välskriven roman som känns ytterst angelägen och aktuell; den berättar historien om varifrån vi kom. Den gestaltar vad som måste vara drivkrafterna bakom en stor del av alla historiska landvinningar: en blandning av ärelystnad, nyfikenhet och personliga motiv.