Rembrandts självporträtt stals från Nationalmuseum i Stockholm år 2000 under en spektakulär konstkupp.
I sin nya faktabaserade roman avslöjar Ernst Brunner hur brottet planeras, genomförs och avslöjas. Men "Yngling på guld" är också en resa i konsthistorien.
Den 22 december år 2000 rusar en svartklädd man in på Nationalmuseum med en halvautomatisk Colt och en avbitartång. Kort därefter lämnar han och hans två kumpaner Nationalmuseum i en motorbåt. Med sig i flyktbåten har de två Renoir samt ett självporträtt av Rembrandt.
Killarna som stjäl tavlorna kan inte, som en av dem säger, skilja en Renoir från en pissoir. De är kriminella från Stockholms södra förorter, samma förorter där Ernst Brunner växte upp.
- Jag är uppvuxen i Botkyrka och killarna är vinddrivna sällar, sådana jag växte upp med men som kommit på glid. Jag har inga problem att känna att jag är bundis med de här människorna, jag förstår hur de resonerar, säger Ernst Brunner som också är välbekant med bokens boxningsmiljöer, han är själv gammal boxare.
Brunner kallar "Yngling på guld" en förhållandevis enkel bok.
- I dedikationen på någon bok jag skickat ut har jag skrivit: "En flankeruption av Ernst Brunner".
TT Spektra: Flankeruption?
- Ja, ett vulkanutbrott där lavan inte strömmar med en explosiv kraft rakt upp ur huvudkällan utan söker sig en mindre väg ut och sprutar ur en flank. Den är inte lika stor och lika stark men den är underhållande att titta på.
Men nu är Ernst Brunner sugen på explodera i ett rejält vulkanutbrott. Inför nästa roman, nummer 26, har han gett sig själv en uppgift som får honom att lysa.
- Jag ska skriva en stor samtidsroman. Utmaningen passar mig perfekt.
TT Spektra: Har du lika gott självförtroende som det verkar?
- Ja, det har jag nog. Men jag är också sårbar och ångerköpt. Jag är en kontemplativ natur som aldrig tar någonting för givet. Jag vill inte påstå att jag tillhör de bättre svenska författarna.
Ernst Brunner radar upp några författare han är "pinsamt förbisprungen av": Klas Östergren, Cilla Nauman, Christine Falkenland.
- Men jag vet vad jag kan, säger han sedan bestämt. Och om jag utnyttjar det kan jag uppenbarligen leva på mitt skrivande, tillägger han innan han vigt reser sig från trälåren. (TT Spektra)