Förra veckan frågade Språkspalten hur man ska förstå det gamla östgötska uttrycket mänske, i ett exempel som "det kom en karl, ett fruntimmer och en mänske". Många har hört av sig, så att denna och snarlika formuleringar har varit levande står helt klart.
Förklaringarna spretar åt lika olika håll. Lennart Gustafsson i Skänninge knyter an till det anförda exemplet – en formulering har känner väl igen från 30- och 40-talet. Han menar att karl och fruntimmer i ett sådant fall betecknar kända personer, medan mänske var någon som inte var bekant.
Svante Fehrm resonerar i en liknande riktning. Karl och fruntimmer i exemplet syftar kanske på personer med något högre status än mänske, som kanske var en dräng eller piga.
De förklaringarna tar alltså fasta på personens sociala position.
Andra tar upp frågan huruvida ordet ska ses som manligt eller kvinnligt. Ingel Eriksson i Järna uppfattar ordet som en neutral beteckning när könet är oväsentligt för sammanhanget. Andra menar att mänske – eller mänska – tydligt syftar på en kvinna. Man kunde säga "en karl och en mänska" exempelvis.
En del lutar åt mer specifika förklaringar. Någon menar att mänska syftar på en kvinna som kommer hem och hjälper någon som är gammal och sjuk eller liknande.
En annan läsare berättar att utropet "Vad är det för en mänske!" användes i synnerhet om någon som betedde sig illa mot djur. Detta var i Östra Ryd.