FILM/DRAMA
CC
The monuments men
Regi: George Clooney
Med: George Clooney, Matt Damon, Cate Blanchett
Man får lätt för sig att detta är en komedi. Sju konstexperter och arkitekter som aldrig hållit i ett skjutvapen sätts ihop som en experttrupp med målet att ta tillbaka stulna konstverk från nazisterna under andra världskriget och återlämna dem till de kyrkor, museum och samlare som bestulits.
Pampig musik varvas med viss lyteskomik och en och annan amerikansk flagga.
Bill Murray levererar ytterst vältajmade repliker med sitt patenterade stenansikte och John Goodman får en för liten hjälm för sitt stora huvud.
Men trots detta är det inte en komedi utan en film om verkliga händelser och vikten av att rädda konst, trots det till synes triviala i att göra det medan unga män stupar vid fronten. Det vilar någonting närapå nervöst över sättet man gång på gång ursäktar sig och förklarar att konst är en del av historien och utan historia har vi inget sammanhang, inget liv. Så därför är operationen viktig och därmed också filmen.
Egentligen var över 300 personer involverade i uppdraget som faktiskt var framgångsrikt. Man lyckades rädda runt fem miljoner verk och raserade därmed Hitlers vansinniga planer på ett "Führermuseum".
Men i filmen är det i stället sju glada amatörer som lyckas säkra vår konsthistoria – på rekordtid dessutom – och det är just förenklingarna som gör att denna film, ambitionerna till trots, varken känns särskilt angelägen eller sann.
Snarare ännu ett sätt för USA att befästa sin egen suveränitet eller för George Clooney att klä sig i uniform och stoja med sina vänner Matt Damon och Bill Murray.
För ämnet och tidsperioden till trots är detta en överraskande händelselös film utan udd. Det är ett actiondrama utan action, en krigsfilm utan krigsscener och en komedi utan komik. Det är en förenklad berättelse som ägnar allt för mycket tid på att ursäkta sig själv och glorifiera historien. (TT)