Jag är glad att jag inte är kompis med Martin "Rocky" Kellerman.Hans polare förser honom visserligen med en och annan begåvad oneliner,men varje dumhet och varje fylleblunder de gör riskerar att blioffentlig.
I det nionde samlingsalbumet är allt som vanligt. Det fikas, festasoch pratas, och det är märkvärdigt att det kan vara så roligt att läsaen serie där det händer så lite.
"Rocky" är Martin Kellermans dagbok, och den mest framgångsrika avalla självbiografiska serier i Sverige. Sedan 90-talet är detverkligheten som gäller: samtidigt som dokusåporna erövrade våratv-apparater började unga serietecknare skildra sina egna liv. Trendenkom från USA, förstås. Tidskriften Galago, som förr var hemvist åtinhemska seriegiganter som Joakim Pirinen, Lena Ackebo och UlfLundkvist, har genomgått ett radikalt generationsskifte och innehållernu nästan bara självbiografiska serier.
Många av de bästa nya tecknarna är kvinnor och senaste numret avGalago fokuserar särskilt på dem. Finast är Loka Kanarps mjukapenseldrag och filmiska berättande. Förra numret var direkt gast-kramande: Åsa Grennvall berättade om en äcklig, porrfixerad pojkvän ochamerikanen John Backderf tecknade den alldeles sanna historien om hurhan växte upp tillsammans med mördaren Jeffrey Dahmer.
Så dramatiskt blir det aldrig i "Rocky". Men tjejerna i Galago äroftast allvarliga, Kellerman har humorn på sin sida. Och precis som degamla Galagolegenderna och geniet Jan Berglin har han en talang som ärviktigare än tecknandet: förmågan att höra hur folk pratar och återgederas uttryck. Det blir äkta och ofta väldigt roligt.