Ett barn håller på att drunkna i en fontän. Men om du lyfter upp och räddar barnet så förstörs dina dyra byxor, så du låter bli. Rätt eller fel? Jag skäms när jag läser Peter Singers "Det liv du kan rädda". Jag trodde att jag var en hygglig människa, en sådan som försöker så gott hon kan göra det som är rätt. Plikten att rädda ett barn i fara, trots att det kostar ett par byxor, är så självklar att den inte behöver nämnas. Men med några, ack så enkla, exempel visar Singer att jag dagligen bryter mot denna uppenbara princip.
Filosofen Peter Singer har tidigare lanserat flera kontroversiella ståndpunkter som fått i alla fall mig att rygga. Enligt hans utilitaristiska grundsyn är det viktigaste att maximera lycka och minimera lidande. Det viktiga är inte handlingarna i sig utan deras konsekvenser. Sålunda förespråkar han abort av gravt handikappade foster och anser att mord på ett spädbarn är mindre allvarligt än på en vuxen eftersom spädbarnet inte har mål eller förväntningar.
Men i "Det liv du kan rädda" avstår han från extrema och provocerande filosofiska spetsfundigheter. Till skillnad från hans tidigare böcker framstår här det okomplicerade resonemanget som vanligt sunt förnuft.
Enligt UNICEF dör årligen 10 miljoner barn under fem år av fattigdom (undernäring, smutsigt vatten, sjukdomar som är lätta att bota). Men istället för att rädda några av dem lägger jag mina pengar på kläder, flaskvatten eller resor. Så enkelt är det och det är smärtsamt att inse.
Den första reaktionen är att söka rationella skäl till sitt handlande. Biståndet kommer i alla fall inte fram, det är inte hållbart i längden att ge folk mat, det är inte bara mitt ansvar att rädda världen... Men med obönhörlig logik visar Singer att ursäkterna inte håller. På vissa vägar når hjälpen fram, det finns biståndsformer som kan bygga upp fattiga samhällen till att bli självförsörjande. Och sedan när minskar mitt eget moraliska ansvar bara för att andra handlar omoraliskt?
Singer presenterar en konkret plan för hur jag som individ kan skrida till handling. Han föreslår att jag i framtiden ska skänka fem procent av mina inkomster till världens fattigaste. Jag kommer inte att behöva försaka något nödvändigt, men för dem jag hjälper blir det skillnaden mellan liv och död.
Det är svårt att inte hålla med Singer om vilket handlingsalternativ som är rätt.