Försök begripa detta!

Anders Piltz: Adam var är du? Om människans hemkomst till sig själv.

Artos

I Svenska Dagbladet (19/6) skriver Ola Sigurdson, professor i tros- och livsåskådningsvetenskap, om ett ökat intresse för teologi, hur allt fler akademiker från skiftande discipliner liksom företrädare för en sekulär vänster diskuterar teologiska spörsmål.

Från mindre överraskande håll kommer en kristen-humanistisk bok, "Adam, var är du?"

Författaren, professor emeritus i latin och katolske prästen Anders Piltz, är en mycket lärd man. Detta faktum samt att hans religiösa plattform är olik undertecknads ger frågan: Vad får en lekman ut av en dylik text?

En som inte hör till de i bokstavlig mening redan frälsta?

En som har svårt med systembyggen av såväl religiös som politisk art?

Mer än man kan tro. En djup andlighet genomsyrar boken men det gör även frågor kring "jordligheten" och samtida problem. Piltz förespråkar en ödmjuk humanistisk hållning som bot för den värdeförstörelse människan utsätter sig för. Man skulle kunna travestera Sartre och säga att Piltz vill visa att "kristendomen är en humanism".

Här sammanfattas skeenden, Piltz beskriver hur människans historia och varande håller på att konfettas ner och snart bli till ingenting. Beskrivningen kring den hjälp som står att finna i kristendomen är förstås svårsmält för en icke-bekännande, men inte ens den mest inbitne ateist kan bortse från Bibeln. I stora delar av världen vilar mycket av kulturen (mer eller mindre människovänlig) på Den Heliga Skrift, vad man än anser om detta.

Men, som sagt, gudens existens är en stötesten. Två huvudspår känns oförenliga i texter av detta slag: vi är skapade till Guds avbild och vi ska inte uppträda som om vi vore det. Känslan blir kluven och sammanfattas kanske bäst i vad en lustigkurre blasfemiskt yttrat: "Min Gud, min Gud, varför har du överdrivit mig?"

Ett par icke-teodicé-anknutna aber ska redovisas: ett är korrekturläsningen, som satts på undantag, ett vanligt fenomen numera. Och baksidestexten antyder halvt om halvt en diskussion kring den förändrade mansrollen, men detta infrias endast i högst allmänna ordalag. Men kanske inte huvudtanken var att knyta trosresonemang alltfört hårt till så specifika frågor.

Piltz gör roliga utflykter till andra områden, fysikens, exempelvis. Han beskriver dimensioner vi inte kan föreställa oss: "Tiden och rummet byter plats om vi hamnar i ett av rymdens svarta hål" och avslutar tankegången med det uppmanade: "Försök begripa detta!"

Det är nog hela bokens credo, vid närmare eftertanke.