Som veritabla utropstecken hänger de där, Rose Tillberg-Mattssons textilier "Marina med trumpet" och "Tara", vokalisten, vävar som räcker från golv till tak. Det är inte bara uppseendeväckande som motiv utan också i utförandet som laddats med känslor utan att berövas vare sig konturer eller identitet. Det fängslar mig på ett egenartat sätt, och jag har svårt att frigöra mig för att gå vidare i denna högkvalitativa jubileumsutställning.
En trappa upp ges Bertil Almlöf stort utrymme, denne östgötaslättens gudabenådade målare, som ständigt utvinner nya nyanser och antar allt fler utmaningar. Här överraskar han med inte bara rosa eller lilafärgade himlar över landskapet. Han visar en praktiskt taget enfärgad duk, där det gula fältet helt fått ta överhanden, bortsett från en minimal dekordetalj i rött och vitt vid ena kanten.
Sådana monokroma spår sätter den högaktuella rapsblomningen, och visst kan hans tränade öga se himlen i ett annat skimmer än vi vanliga dödliga.
Utrymmet ovan där - förlåt uttrycket! - delar han med glaskonstnären Gunilla Kihlgren, stockholmska med förflutet på bland annat Orrefors. Hennes organiska formexperiment både imponerar och väcker märkliga tankar, som jag gärna upplever som komplement till det omgivande måleriet.
Annars är det främst Evert Lindfors som med sina keramiska skulpturer fångar ögat på nedre planet. Det är ofta utdragna gestalter à la Giacometti som formats med hög integritet och utan specifika referenser, en metastruktur vilket ger betraktaren möjlighet att låta associationerna löpa fritt.
Den här jubileumsexposén förtjänar verkligen en invasion av konstälskare, oavsett favoritgenrer eller idoldyrkan.
Ewe Olsson