En erfaren men hårt festande flygkapten som ägnar sina mellanlandningar åt hotellsex med en betydligt yngre flygvärdinna känns klichéartat. Men det är trots inledningen inte det "Flight" handlar om. Inte heller om hur samme flygkapten som genom ett mirakel lyckas avvärja en katastrof när planet under en flygning till Atlanta plötsligt får tekniska problem och störtar. Flygkraschen, som under några minuter naglar fast mig i biostolen och får mig att tro att salongen skakar (inget för flygrädda), är bara upptrappningen. Den tog sex människors liv men 102 överlevde. Till en början hyllas Whip Whitaker (Denzel Washington) som en hjälte men när haverikommissionen gör sin utredning framkommer besvärande uppgifter. Natten innan tillbringade han med flygvärdinnan tillika älskarinnan Trina Marques (Nadine Velazquez) och samma morgon drog han i sig en lina kokain för att orka flyga. Whip kämpar mot sitt missbruk och tampas med moraliska dilemman. Han räddade ett hundratal människor från att dö tack vare sin förmåga att fokusera och fatta beslut som ingen annan pilot hade klarat bättre, men han gjorde det under drogpåverkan. Samtidigt som han för sin inre kamp kämpar människor runt honom för att få honom frikänd från misstankarna– men kan man hjälpa en människa som inte vill hjälpa sig själv?
Denzel Washington spelar här en av sina mer komplexa rollkaraktärer vilken han också nominerats till såväl en Oscar som Golden Globe för. Även Kelly Reilly gör en stark insats som en heroinmissbrukare som tar en överdos och träffar Whip på sjukhuset efter kraschen. Om handlingen varit mindre förutsägbar och om Robert Zemeckis hade undvikit de plumpa scenerna (som passat bättre i en komedi) med Hawaiiskjortklädde langaren Harling (John Goodman) hade betyget blivit högre. "Flight" är långt ifrån Zemeckis "Forrest Gump", men skönt att han är tillbaka i "verkligheten" igen efter de senaste årens "En julsaga", "Beowulf" och "Polarexpressen". (TT Spektra)