Goda förebilder och kända kvinnor i all ära -- men vart togfriktionen vägen?, frågar Margareta Wiman efter att ha tagit del avElisabeth Ohlson Wallins nya fotobok.
Ny bok
Elisabeth Ohlson Wallin: Kvinnor
Fotografier
Normal förlag
Bilder säger mer än tusen ord? Javisst. Men långt ifrån alltid. Enbild utan text kräver sina ingångar. En öppen eller dold berättelse, enirriterande konfrontation. Spelet mellan form och innehåll, kompositionoch eventuellt budskap (politiskt, könsrelaterat, politiskt,pedagogiskt, moraliskt, reklaminriktat).
En uppfordrande samtidskommentar. Ett porträtt i rörelse eller som ett ansiktes stilleben.
Eller, kanske den vanligaste upplevelsen: estetiskt ochunderhållande utan vidare undertext. Att vi dagligen dränks av ettöverexploaterat medialt brus underlättar varken bilders talförmågaeller mottagarens förmåga att se och lyssna.
Elisabeth Ohlson Wallins foton kan däremot kommunicera på mångaplan. Det visade hon inte minst i den debatterade utställningen "EcceHomo", åsiktsbelamrad av många som inte ens såg den.
I den praktfulla fotoboken "Kvinnor" visar hon återigen sinprofessionalism som fotografisk porträttör. Ändå känner jag mig blankoch frågande: Vad vill hon? Varför leder så få bilder bortom glättadyta?
Och vilka kvinnor figurerar?
Svar: Till största delen kändisar. Stylade och ofta välsminkadesvenska skådespelare, chefer, artister, mediefolk, präster, författaremed blicken rättframt fäst rakt in i kameran. Så gott som samtliga ärmedelålders. Självförtroende, glädje och kompetens är självklar,poserande sensualism och självironi likaså.
Men allting, tyvärr också det överraskande, är så arrangerat ochestetiskt tillrättalagt att det mest känns som en entusiasmerandemodetidning med sympatisk touche av queerperspektiv och tillhörandeextra bilaga för ett antal enastående vackra svartvita porträtt.
Goda förebilder och kända kvinnor i all ära -- men vart togfriktionen vägen? De få bilder som avviker drunknar i helheten. Merkonflikt och opolerad dramatik efterlyses. Samt ytterligare några tusenord (förutom förordet). "Kvinnor" talar på tok för lite.