Det mest normala med Misha Vainberg är att han väger dryga hundrafemtio kilo och oavbrutet jobbar på att öka matchvikten.
I övrigt är den ryskjudiske, trettioårige mångmiljonären ett original. Hysteriskt bortskämd, absolut egocentrisk, vettlös, gränslös. Han kan - och gör! - vad han vill. Bara en sak fattas honom: amerikanskt visum.
Berättarjaget i ryskamerikanske Gary Shteyngarts omtalade roman "Absurdistan" är charmig lite på samma sätt som elefanten i porslinsbutiken - tänk att du själv äger butiken.
Likväl är Misha ett mindre monster i jämförelse med sin döde far, en oligark som vid Sovjetunionens fall lyckas roffa åt sig miljontals kopek. Innan han själv blir mördad, ser fadern till att få en amerikansk affärsman mördad. Därför får Misha inte visum. Därför reser Misha till landet Absurdistan vid Kaspiska havet. För att köpa loss ett belgisk pass.
Väl i Absurdistan spårar denna lika våldsamt satiriska som intelligent skruvade roman ut rejält.
Boken gjorde Gary Shteyngart till en litterär superkändis när den utkom på engelska förra året. Shteyngart leker fritt, fräckt och fantasifullt med språket. Bara ett problem: långt ifrån alla lekfullheter fungerar i den svenska översättningen.
Men romanen måste vara smått oöversättlig. Hur försvenskar man Shteyngarts alla ordfinesser och lekar med rap och slang, uppriktigt usel och påhittat dålig engelska?
Likväl läser jag "Absurdistan" med behållning. Shteyngarts uppdiktade stat påminner förfärande mycket om andra, verkliga stater och konflikthärdar. Men givetvis påverkas skildringen av att Misha Vainberg ständigt är just påverkad: helst av kombinationen litervis sprit + stark psykofarmaka.
För övrigt är romanen genomgående som Misha själv: gränslös. Om ändå fler författare vågade vara lika gränslösa.