Från Arendorff till Nils Ferlin

Jenny Westerström har kartlagt Stockholms legendariska Klarakvarter och de omsjungna bohemerna. Det har blivt en fascinerande analys av en förlorad värld, skriver Margareta Wiman.

Foto:

Kultur och Nöje2007-03-01 00:00

Jenny Westerström:

Klara var inte Paris - bohemliv under två sekler

Klara texter, sammanställda av Jenny Westerström

Carlssons

"Det blir inte mycket man får ihop i en grop". När Tage Danielsson på sitt lakoniska vis summerar tillståndet i Stockholms City i dikten "Den siste poeten i Klara" (1973) finns inga Klarabohemer längre kvar.

Grävskopor och byggmaskiner har ödelagt de gamla kvarteren - totalt rivs 700 hus - och det nya som ersätter tas i anspråk för annat. Tidningar har lagts ner och flyttat ut. Mest uthållig är Aftonbladet som, efter drygt hundra år, lämnar Klara först 1989.

En stad i staden

Tre decennier tidigare var allt nästan som "förr": En stad i en stad, med hantverkare, småbutiker, krogar, hotell, ateljéer, caféer, tryckerier och frapperande många tidningar. År1950 står nio stycken för en samlad upplaga på drygt en miljon exemplar, eller nära en tredjedel av den svenska dagspressupplagan.

Och för de skrivande Klarabohemerna finns fortfarande en marknad. Även om de bästa åren nu är förbi -1945 är en viktig gräns menar Jenny Westerström, författare till "Klara var inte Paris. Bohemliv under två sekler", kompletterad av antologin "Klara texter".

Ut i världen

1945 är kriget slut. Gränserna öppnas och många ur Klarakretsen (en vidare gruppering som även inkluderar icke-bohemer) reser ut i världen. Stig Dagerman skriver dagsverser och resereportage. Slas och Pär Rådström upptäcker Europa. Ivar Lo porträtterar Sverige - och sig själv, och brottas med sin roll som arbetarförfattare. För att kompensera blir den produktive Ivar Lo “en lika nitisk arbetare som någonsin kroppsarbetaren", och intar en kritisk hållning mot dem som ställer sig utanför, bohemerna. Och den mest centrale av dem alla, Nils Ferlin, gifter sig och flyttar till Roslagen.

Som så många en nasare av ord, men också en som ironiskt nog aldrig kallade sig bohem. Till skillnad mot Victor Arendorff (1878-1958), "den uthålligaste av bohemer", vars 20-tal poeten Ferlin så nostalgiskt besjunger i "På Arendorffs tid då var himmelen vid då var stjärnorna nära att se ..."

Börjar i Paris

Jenny Westerströms omfångsrika kartläggning av de tillfälliga textmakarnas, av författarnas, hjälparnas (ofta kvinnor), journalisternas och konstnärernas Klara spänner över två sekler och börjar i Paris. I bohemens ursprung.

Går vidare till Berlin, Kristiania (Oslo) och de "farliga Lundabohemerna". Passerar Strindberg, Fröding och Dan Andersson på väg mot den långsamma etableringen av Klara och dess bohemer kring 1910-20 med Arendorff i spetsen. För att sen djupdyka i perioden 1930-45, "Ferlins tid“, och åren därefter då "man bytte tempus och allt oftare började tala om Klara i minnenas imperfektum eller åtminstone som något som var på väg dit".

Fascinerande helhet

Vilka var bohemerna och hur levde de? Vad är myt, vad är sanning? Varför blev Klarabohemen i första hand en arbetarbohem? Var gick gränsen mot dem som inte var "äkta" bohemer?

"Klara var inte Paris" - orden är Jan Fridegårds - skildrar människorna och miljön. Stamställena, den omvittnade gemenskapen, kampen för att "sälja granris", avsätta texter. Tidningarna och förlagsbranschen, de kritiska rösterna, uppgörelserna.

Fakta och myt om en förlorad värld. Här analyserad och (åter)berättad i sin fascinerande helhet.

Jenny Westerström är docent i litteraturhistoria vid Lunds universitet och har skrivit en avhandling och en biografi om Nils Ferlin.

MARGARETA WIMAN

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!