På senare tid har jag noterat hur ordet episk dyker upp inte bara ofta utan även i oväntade sammanhang. Man ska vara glad om man har förmånen att umgås med barn – det ger (bland annat) språkliga vitamininjektioner. För ett tag sedan hörde jag formuleringen episk hamburgare vid matbordet.
Svenska Akademiens ordlista anger bara en betydelse för episk: berättande. Det är ett adjektiv bildat till epik, som litteraturhistoriskt syftar på just berättande litteratur, till skillnad från lyrik och dramatik. Eftersom en klassisk episk dikt ofta var brett upplagd och dramatisk – ett typexempel kan vara Homeros diktning – har episk också sedan länge i vardagsspråket haft bibetydelsen storslagen, och då även om annat än just litteratur. En episk film, låt säga "Sagan om ringen", är inte bara berättande utan i uttrycket ligger också en kvalitetsaspekt. Utropet "episkt!" torde vanligtvis uppfattas som visad uppskattning av något.
Men hamburgare då? Hur har episkt hamnat i ett sådant sammanhang? En trolig förklaring är att engelskans epic har påverkat och breddat betydelsen av episk på svenska. I synnerhet finns nog påverkan från dataspelsvärlden där epic är vanligt.
Ordet episk har lämnat litteraturens höga sfär och landat i triviala och vardagliga sammanhang, kanske man kan sammanfatta utvecklingen. Och det är ju möjligt att den episka hamburgaren möter en del höjda ögonbryn, men något problematiskt med användningen finns det knappast.