Bok/historia
Svante Kolsgård (red)
Bergsbruk och industri. Makt och idyll. Åtvidaberg under 600 år
Brukskultur Åtvidaberg
Egentligen var 2013 inget jubileumsår för Åtvidaberg. Men firandet av att kung Erik av Pommern 1413 utfärdade ett privilegiebrev för bergshantering blev en utmärkt förevändning för föreningen Brukskultur i Åtvidaberg att ge ut ett verkligt praktverk om trakten och om kopparhanteringen i synnerhet.
Det har blivit en mycket vacker bok med ett imponerande bildurval. Bilderna är också presenterade på ett föredömligt sätt. Sannerligen en bok att låta ligga framme.
Men är den också en bok att läsa? Jag måste erkänna att jag tvingats övervinna mycket motstånd under läsningen. Boken myllrar av intressant information, men det mesta är sannerligen inte lättillgängligt skrivet.
Bokens redaktör och huvudförfattare är universitetsläraren Svante Kolsgård. Bredden i hans kunskaper om svensk brukshistoria är imponerande, men någon mästare i att förmedla sina kunskaper är han inte. Det är med många pauser emellan som jag tagit mig igenom hans kapitel om det svenska brukssamhället, om Åtvidaberg som typiskt för historien om de svenska bruken, ifall Åtvidaberg var ett industriellt mönstersamhälle och om bruket och dess omland.
Jag vill verkligen inte avråda någon från att läsa kapitlen. Särskilt det som diskuterar frågan om Åtvidaberg som ett möjligt idealsamhälle är både kunskaps- och synpunktsrikt. Det är fascinerande att läsa om de naturaförmåner, inklusive medicin och sjukvård, som var en betydande del av arbetarnas löner, samtidigt som detta var ett sätt för bruksledningen att utöva kontroll och auktoritet över arbetarna.
Roy Andersson har dock skrivit mera lättläst om arbetet och vardagslivet för hyttfoket i mitten av 1800-talet. Han har avvunnit ett uppenbarligen mycket sparsamt källmaterial all tänkbar kunskap och närhetskänsla.
Britt Svensson har gjort ett verkligt jättearbete med insamlandet och urvalet av bilder liksom med den grafiska utformningen av boken. Det är alltigenom professionellt av högsta klass.
Viveka Adelswärd skriver som väntat både kunnigt och roligt om musiklivet i Åtvidaberg på 1800-talet. Tack vare hennes mans släktingar pågick ett rikt musikliv i socknen under ledning av en anställd musikdirektör.
Under senare årtionden har det politiska livet i Åtvidaberg tett sig ganska vimsigt. Staffan Förhammar fösöker bringa ordning i alla de politiska turerna.
Detta är inte och vill inte vara en heltäckande bok om Åtvidabergs historia. Men det förmedlar detaljerad kunskap om mycket som tidigare bara delvis varit känt. Och det gör det inte minst genom bilderna.