Frank Partnoy: Tändstickskungen

Frank Partnoy: Tändstickskungen

Albert Bonniers förlag

I dagarna har det avslöjats hur Lehman Brothers, vars fall utlöste den stora finanskrisen, använde sig av en ytterst kreativ bokföring för att i det längsta undvika kraschen.

Hela Ivar Kreugers karriär byggdes på samma sätt på en mer eller mindre vilseledande bokföring i och mellan de allt flera företag som kom att ingå i hans imperium.

Men det var först kort före hans död som Kreugers verksamhet övergick till rena bedrägerier. Mycket av vad som efter hans självmord och det därpå följande sammanbrottet för hans gigantiska företagsbygge framstod som metodiskt svindleri var i själva verket ett avancerat utnyttjande av en brist på regler och kontroll som i mindre skala tillämpades av många företag på den tiden.

Kreugerkraschen berodde inte på att Kreugers hela bygge var ett korthus utan var en direkt följd av börskraschen 1929 och dess följder. Det är den tes som den amerikanske juristen och ekonomen Frank Partnoy driver i sin bok "Tändstickskungen". Det hindrar inte att sammanbrottet för all framtid kom att ses som alla tiders mest förödande konkurshärva.

Kreugers imperiebygge byggde nästan uteslutande på det personliga förtroende han skapade sig inte bara i Sverige utan lika mycket i USA och även i Europa.

Han avkrävdes aldrig specificerade bokslut varken för enskilda företag eller för hela företagsgruppen. Han köpte och sålde utan att någon annan fick ett ord med i laget. Han lånade pengar och överförde pengar mellan företagen på ett sätt som bara han själv förmådde genomskåda.

Fram till kraschen var han också enastående framgångsrik. Utan många kronor på fickan när han startade byggde han ett företagsimperium med hundratals företag. Han lånade ut stora pengar till franska, polska och tyska staten. Han blev för några år en av världens rikaste personer och antagligen också en av de mest respekterade som gav råd till statschefer i flera länder.

Kreuger tycks ha haft en unik förmåga att hålla alla fakta i huvudet och kunde utan papper jonglera med de olika företagens affärer - och med världens affärer - på ett sätt som bländade och förblindade hans omgivning.

Om de som borde ha kontrollerat siffrorna bakom hans lysande framgångar hade vågat och velat ifrågasätta honom hade kraschen inte behövt bli så våldsam som den nu blev. Denna fördelning av skulden för Kreugerkraschen är nog Frank Partnoys viktigaste slutsats i en bok som annars, trots tydligtvis omfattande arkivstudier, inte ger någon väsentligen ny bild av Kreugers uppgång och fall.

Men det som gör boken spännande är hur Partnoy med material ur de rikhaltiga arkiven visar hur skickligt Kreuger byggde upp relationer och beroende med smicker och gåvor och därmed undgick granskning.

När kraschen närmade sig föll emellertid också den eljest så oerhört kontrollerade Ivar Kreuger samman. Det slutgiltiga beviset på detta är hur han som i åratal balanserat på lagens yttersta gräns - men aldrig utanför den! - nu på egen hand förfalskade italienska statsobligationer till ett värde av 100 miljoner dollar, många tiotals miljarder i dagens penningvärde. När dess obligationer kom i dagen fanns ingen återvändo.