Nya böcker
Eva Susso: Vivianne -- är du lycklig nu?
Rabén & Sjögren
Sarra Manning: Edies dagbok. Kyssar i Paris
BonnierCarlsen
Glädje och vånda går ofta hand i hand när man kliver ut ur föräldrahemmet.
Med bestämda, men stapplande, steg lämnar Vivianne mexitegelvillan med deppmorsan och flyttar till ett eget hyresrum.
Vivianne är 17 år och huvudperson i Eva Sussos nya ungdomsbok"Vivianne -- är du lycklig nu?" Det är en fräsande rolig och tänkvärdbok, den första i en serie där ytterligare två är planerade.
Det här är en 17-åring med siktet inställt på framtiden. Hon har enPLAN för sitt liv: hon ska bli konstnär, precis som sin pappa. Han varfrån New York men försvann när Vivianne gick i tvåan. Det "varskittaskigt gjort" konstaterar hon, men kan inte hata honom för allthan har gett henne är bra: hon har talang för att måla, hon tror på sigsjälv, hon har självlockigt hår och är naturligt solbränd året runt.
Vi följer henne tätt i hälarna under ett halvår. Mammans sarkastiskaoch halvdesperata: "Vivianne -- är du lycklig nu?" hänger över hennenär hon ensam ska ta ansvar för sitt liv. Det gnisslar rejält mellanmor och dotter och man både fnissar och lider med dem.
Vi pinas med Vivianne under långa dagar med segt kontorsjobb påBenkes Bygg, vi gläds när hon rakryggad tågar ut från den menlösamålarkursen och vi följer henne när hon ramlar rakt in i en härligförälskelse. Hon blir, till sin egen förvåning, ihop med den snyggekillen med rastaflätor som står i bageriet. Måleriet får stiga åtsidan, förälskelsen sätter snurr på hormonerna och Vivianne upptäckerhur härligt sex kan vara (efter en trovärdig och trevande debut).Tyvärr visar sig rastakillen vara en självupptagen flummis och efterdiverse svek landar Vivanne i mexitegelvillan. Men hon är fortfarandefast besluten att fullfölja sin livsplan. Misstagen är inte värre änför de flesta och det finns någon mening med dem.
Mycket blir sagt på få sidor. Eva Susso, som tidigare skrivit föryngre barn, har ett drastiskt och koncentrerat språk. Och trots denkomprimerade formen, skummar berättelsen inte bara på ytan. Här finnsett stort allvar bakom och både arbetsplatsskildringen (Benkes Bygg)och diskussionen om bilder och konst, om målande och att se, känns som en frisk fläkt i ungdomslitteraturen.
Om Eva Sussos bok var koncentrerad så känns Sarra Mannings "Edies dagbok. Kyssar i Paris", helt tvärtom.
Det är del ett i en serie om tre som handlar om en 17-årig engelsk flicka, Edie (förkortning av Edith).
Hennes familj har flyttat från Brighton till Manchester och berättelsen spänner över första halvåret i nya staden och skolan.
Boken är skriven som en fiktiv dagbok, inte utan viss charm ochenergi. Och det är, framför allt, en pirrande berättelse om förälskelse.
Författarens ambition verkar vara att skildra en viljestark ochgränssättande tjej. Men hon rör sig hela tiden innanför det som liggermitt framför näsan på huvudpersonen: tjejer och killar, kompisarna,kläder, en skolresa osv. Runt, runt, hit och dit, intriger ochmissförstånd. Allt utgjutet i dagboken.
Det är lite snärtigt roligt och översättningen är bra. Men för pladdrigt och rörigt för att lämna djupare spår.
Del två finns redan utkommen på svenska -- "Edies dagbok. Hjärta och smärta".