"200 år av fred. Ni vet inte hur bra ni har det". En taxichaufför från Irak fick SVT-journalisten Saam Kapadia och fotografen Jeppe Wikström att börja reflektera:
Vi har haft "den stora freden" under två sekler, men hur står det till med "den lilla", tryggheten på offentliga platser, i skolan och hemmet, i vardagen.
En bok med 100 röster blev resultatet. Engagerade texter och bilder som inte enbart vill ge våldet ett ansikte - ännu en gång (!) - utan också visa på alternativa vägar.
Den förskräckande verkligheten är sig lik, vi möter den ständigt. Orkar inte ta in, konstaterar mer än reagerar. De gamla och nya krigen. Väpnade konflikter, misshandel, "vanligt" våld och hedersrelaterat. Klimathot och folkfördrivning, mobbing, svält ?
Men motkrafter finns; det är budskapet. Icke-våld, civilkurage, försoning, tolerans, världsreligionernas gyllene regler och FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna fortsätter att framhärda. Och inspirera.
Ett lovvärt initiativ och en viktig bok. I litet format och i jämförelse med den kusligt fantastiska "Lyckad nedfrysning av herr Moro" från 1992 (även den ett tankeställarprojekt riktat till ungdomar) okomplicerat rak och överblickbar.
Framför allt angelägen, och för de många 16-åringar och många av deras lärare som under hösten fått boken i sin hand, en viktig mötesplats för tankeutbyte.
Ja, varför inte försöka?
Hålla med Lasse Berg: att människan föddes god. Tro som Anne Frank, att förändring trots allt är möjlig:
"Tänk så underbart det är, att ingen behöver vänta ett enda ögonblick innan de börjar med att göra världen bättre på något sätt".