Kristina Lagerlöf, Göran Wester
Dubergska gården, Motala
Pågår till 18/2
Kristina Lagerlöf och Göran Wester ställer gärna ut gemensamt, tycker att de kompletterar varandra. Egentligen kontrasterar de mot varandra alldeles påtagligt. Göran Westers frodiga landskapsmåleri mot Kristina Lagerlöfs avskalade och endimensionella figurer, vars budskap bärs fram av idéinnehållet mer än av formen och färgen. Men spännande blir ju upplevelsen.
Först blir jag lite besviken över hur Kristina Lagerlöf snävat in sina projekt, reducerat budskapen genom att ge dem politiska, inomvärldsliga förtecken och övergett de starka, självutlämnande uttrycken. Här svävar de sakrala symbolerna på konstruerade vingar, utan omedelbar kontakt med åskådaren.
Tills insikten uppenbaras, ja, även avsikten, och den mest förenklade av bilderna, "Aldrig, aldrig igen", ses som protest mot en gryende nynazism, med vida större genomslag än en föregående generations svulstiga barrikadmåleri.
Men, det blir en smula anemiskt, och jag saknar den tidigare sensualismen, parad med en stark lidelse som kunde agera blodgivare. Glädjande nog återfinns emellertid den lodräta linjen som skär genom bilden, med uppgift kanske att balansera det konstnärliga med det idébaserade, ett slags konkretion, ja, en signatur om man så vill.
Göran Wester imponerar i dag med ett landskapsmåleri, präglat av must och färgharmonier, också när motivet kan vara så enkelt som utsikten från ateljéfönstret i Skänninge. "Sjölinhuset" är ett exempel på konstnärens förmåga att i det till synes obetydliga och färglösa via ett estetiskt betraktelsesätt ge bilden liv och styrka.
Svärtan känns helt kongenial och behöver inte spegla ett svårmod, utom möjligen hos betraktaren i ett tillämpligt stämningsläge.
Annars fröjdas jag över såväl de vida vyerna i östgötalandskapet som de mera intima närstudierna. Göran Wester betecknar sig som autodidakt men har förvärvat ett nog så avancerat färgspråk och behärskar ljusmåleriet till nära nog fulländning.
Ewe Olsson