Monica Frisendahl, Wilhelm Lindvall: Målningar, teckningar, grafik, skulptur
Konstforum, Norrköping
Pågår till den 29 januari
Är det trots allt geometrin, den gudomliga, som för-enar de båda konstnärerna, bortgångna förra året, i denna retrospektiva utställning? Nej, beröringspunkterna är flera, trots en divergerande motivkrets och väsensskilda uttrycksmedel. Hur en renodlad konkretist som Wilhelm Lindvall kan umgås med en känsloladdad mystiker som Monica Frisendahl ter sig gåtfullt, men faktiskt fungerar de båda tillsammans på ett mycket verkningsfullt sätt.
Om Monica Frisendahl tycker jag mycket, framför allt hennes akrylmåleri från 80-talet, nästan förandligade monokroma landskap med varierad horisonthöjd och ett magiskt himlaljus. Men också det direkta tilltalet i blyertsteckningarna från de senaste levnadsåren fascinerar.
Mest berör sviten "Mörk-rets hjärta", titeln lånad av Joseph Conrad, som inspirerat många konstnärer, dock främst Ann Edholm, så hon har befunnit sig i bästa sällskap. Just hennes seriella teman skapar spänning, och maken och konstnärskollegan Jan har sett till att representationen är god men avstår gärna från kommentarer. "Det ligger för nära".
Wilhelm Lindvalls geometriska och abstrakta konstruktioner utgjorde en vidareutveckling av det tidiga europeiska hard- edge-måleriet, som fick en nytändning med utställningen "Konkret" 1949.
Lindvall blev en mästare i relationsskapandet mellan ytplanen, så att det bildades för- och bakgrund. Därigenom etablerades förbindelser mellan de fria, passiva och obundna planen, som kom att utstråla energi och en säregen betvingande rytm. Utställningen kompletteras med några små brons-skulpturer, som får mig att tänka på Martin Holmgrens "Skapland".
Behöver det tilläggas att detta är sevärt?