Fyller ett tomrum

"Judehatets svarta bok" behandlar lättillgängligt ett fenomen som funnits från romartiden och framåt.

Foto: Fotograf saknas!

Kultur och Nöje2008-06-27 00:00

Trond Berg Eriksen, Håkon Harket, Einhart Lorenz:

Judehatets svarta bok

Översättning: Lena Hjohlman

Albert Bonniers förlag

Så här skriver Martin Luther år 1532: "Om jag finner en jude som jag kan döpa, skall jag föra honom till bron över Elbe, hänga en kvarnsten om halsen på honom och kasta honom i vattnet medan jag döper honom i Abrahams namn!". Den som tror att citatet måste vara ett missförstånd - eller åtminstone ett undantag - har fel. Rejält fel.

Människoförakt

Luther är visserligen bara en i raden, likväl en av historiens värsta antisemiter. Man får rentav leta efter ett "otäckare männi-skoförakt" i hela den västerländska idéhistorien, menar författarna till nya, sexhundrasidiga boken "Judehatets svarta bok - Antisemitismens historia till i dag".

Bakom denna gedigna storsatsning står norska idéhistorikerna Trond Berg Eriksen och Håkon Harket, samt historikern Einhart Lorentz (Ola Larsmo har tillfogat ett kapitel om svensk antisemitism). Givetvis bygger boken på tidigare forskning, framför allt på Léon Poliakovs monumentala "The History of Anti-Semitism".

Likväl fyller "Judehatets svarta bok" ett tomrum på svenska. Här tecknas judehatets stora övergripande perspektiv, från romartiden och framåt, utan att de viktiga detaljerna förloras. Av naturliga skäl ligger särskild tyngd på tiden från franska revolutionen till förintelsen.

Lättillgänglig

Författarna är goda pedagoger och håller också huvudet kallt inför alla vidrigheter. Möjligen ibland lite väl kallt, vilket kan resultera i mindre känsliga vändningar. Begreppet antisemitism blev inte "populärt" förrän i slutet av 1870-talet, vad antisemiter skrev under tyska kejsardömet var "förhållandevis harmlöst". Men det är randanmärkningar.

"Judehatet svarta bok" är en lättillgänglig, angelägen och inte minst tankeväckande bok. Ta bara det oerhört märkliga fenomenet med rabiat judehat utan judar, som i Polen sedan andra världskriget.

Inget nytt

Det är faktiskt inget nytt fenomen. Utan verkliga judar tycks judehatet uppnå smått mytologiska nivåer, som när Marlowe och Shakespeare runt sekelskiftet 1600 skapar sina grova, antisemitiska pjäsgestalter. Minns då att de sista judarna kastades ut från England redan år 1290.

I dagens Iran lever ett fåtal judar kvar. I dagens Iran skulle Luther framstå som balanserad.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!