Heja gamle Gunnar, född 1930. Här porträtterar han 25 västerländska filosofer och lyckas, som vanligt, förena stor beläsenhet med kvällstidningsjournalistens förmåga att fånga läsaren.
Han förklarar deras tänkande så att man förstår. Men han stannar inte vid det, utan berättar om deras liv och personligheter, tidens strömningar och sammanhang. Och inte blir han långrandig heller.
Förr var jag djupt fascinerad av den svårartade Ludwig Wittgenstein, inte minst efter Fredrikssons biografi 1993. Den som slutar med den ständigt självmordsbenägne filosofens ord på dödsbädden: "Säg dem att jag haft ett underbart liv".
En favorit seglar uppNu får jag ett lätt återfall. Wittgensteins person är fängslande, men hans språkfilosofi är jag tveksam till, om jag ens förstår nåt av den. Kant däremot seglar upp som favorit, hans kategoriska imperativ är fint, tycker jag: "Handla alltid så att maximen för ditt handlande kan göras till allmän regel". En människa ska, enligt Kant, alltid betraktas som ett mål i sig, inte som medel för något visst syfte.
Fredriksson har porträtterat en del av gubbarna tidigare, både i "20 filosofer" och i sina populära biografier över Russell, Wittgenstein, Schopenhauer och Spinoza. I "25 filosofer" bildar de korta essäerna en bra historik över västerlandets filosofi.
Bara två kvinnorGubbar ja, bland de 25 finns bara två kvinnor. Jag håller inte det emot Gunnar, det är väl så det såg ut. Nu hoppas jag att det är annorlunda.
Fotmot: De två kvinnorna är Rosa Luxemburg och Simone de Beauvoir. Några av de 23 männen är: Platon, Descartes, Leibnitz, Hume, Voltaire, Hegel, Mill, Nietzsche, Hägerström (ende svensken) och Russell.