Fritz Widqvist skrev för ett tag sedan till Språkspalten och frågade om uttrycket att vara på kanelen, som ju betyder att vara berusad. Varifrån kommer det, undrar han.
Den förklaring jag hittar är att det handlar om kanel som smaksättare i brännvin. Man skulle alltså helt enkelt ha blivit onykter på kanelbrännvin. En tanke är att kryddningen skulle vara ägnad att dämpa dålig smak i maten.
Kanelkryddningen i brännvin verkar vara en gammal företeelse. I Fredmans epistel nr 14, skriven av Carl Michael Bellman på 1700-talet heter det:
"Bacchi floder
rinna dag och natt.
Glas i hand och ljufligt strängaspel,
huile de Venus, kummil och kanel
blifve, broder Wetz, din del!"
Såväl kummil (kummin) som kanel i texten syftar på brännvin med respektive krydda, berättar bloggen Faktoider. Huile de Venus var en likör.
Skribenten på bloggen är dock lite skeptisk till förklaringen till uttrycket, eftersom det verkar vara väsentligt mycket yngre än vad det borde vara om det syftar på denna kryddning.
Inga Ohlsson har en fråga om två gamla uttryck, som jag gärna skickar vidare. Det första användes när barnen kivades, berättar hon. Då kunde mor säga mäss inte, barn.
Det andra är på linke håll, när man står en bit bort men inom syn- och hörhåll.
Den som känner igen dessa uttryck och vet något mer får gärna höra av sig!
Och apropå namn på sjöar, som jag skrivit om de senaste veckorna, bidrar Berith Stenblom med ett östgötskt exempel på en sjö som inte slutar på -n, nämligen Flat i Västra Eneby socken, Slätmon. En bra badsjö, skriver hon. Varmare än Åsunden.