Egentligen inte mycket men det finns två positiva och märkbara skillnader. I den senaste omgången av filmer i serien har produktionsbolaget lagt ned mer pengar på varje enskild film och bara gjort två i stället för flera. Att det är något mer påkostat gör att filmerna fungerar bättre på bio. Den andra påtagliga skillnaden är att Mikael Persbrandt gör sin karaktär Gunvald Larsson betydligt mer nedtonad. Det är tacksamt. Han blir en smålustig men samtidigt stenhård karaktär snarare än en stolpig parodi på sig själv.
Börjar ana oråd"Levande begravd" är annars en ganska tät historia där inte mycket utrymme lämnas för personligt dravel. I en trälåda i centrala Stockholm hittas en åklagare död. Hon har blivit mördad, levande begravd. Spåren leder mot ett mc-gäng men när ledaren för gänget i sin tur hittas mördad i en liknande låda börjar Beck och hans kollegor ana oråd. Är det galen seriemördare som är i farten?
Innan det är klart hittas fler lik och handlingen hinner svänga flera gånger.
Frånvarande HaberRätt spännande är det faktiskt hela tiden. Psykmördare som begraver sina offer levande är givetvis inte att leka med. Men det är inte heller särskilt originellt. (Det är svårt att vara originell när man gör den 25:e filmen i ordningen med samma skådespelare och samma upplägg.) Skådespelarna känns också trötta i sina gestaltningar av Beck och kompani. Allra mest märks det på Peter Haber som på något sätt verkar frånvarande filmen igenom.
Om det är sant att detta är den sista omgången Beck-filmer med Haber och Persbrandt är det nog faktiskt hög tid att säga tack och hej. (TT Spektra/NIKLAS KJELLBERG)