Jonas Gardell: Om Jesus
Norstedts
Teologie hedersdoktorn Jonas Gardell följer nu upp sin uppmärksammade biografi om Gud med sonens historia; Jesus.
Ingen historisk person har fått en sådan betydelse och legend skriven omkring sig som Jesus från Nasaret. För så är det; Jesus är både en verklig människa som levat och samtidigt en mytologisk gestalt om vilken en mängd tolkningar och trossanningar är knutna.
Jonas Gardell har tagit sig an en svår men välkommen uppgift att på ett lättillgängligt sätt lotsa läsaren mellan dessa två dimensioner av Jesusgestalten. En judisk förkunnare under romersk ockupation, tandlös, fattig och trevande i sin egen identitet och den Jesus som präster och predikanter förkunnar 2000 år senare. De har inte alltid så mycket gemensamt.
Det är detta jag uppskattar mest av allt i Jonas Gardells Jesusbiografi. Han sovrar mellan lagren av traditioner, berättelser och kyrkans utveckling från judisk sekt till världsvid kyrka. Människor i dag tycks behöva få höra om de judiska rötter som finns i kristendomen; såväl förintelseförnekare som nyandlighetens tro på en kosmisk Jesus.
Den Jesus som finns bakom årtusendens dogmer var en enkel förkunnare som inte hade något annat intresse än att tala till sitt eget folk, präglad av sin egen tradition men också med kraft att bryta med samtida värderingar. Inte minst gav Jesus kvinnorna en ny plats som förut inte var känd av historien.
Jonas Gardell visar därmed också hur vanskligt det är att i dag hävda sin kristna tro på bekostnad av någon annans.
"Jesus är svaret", säger många. Men denne Jesus är tolkad och predikad på ett sätt som sträcker sig långt bortom vad vi verkligen kan veta. Jonas Gardell höjer ett varnande finger för alla framställningar om Jesus i dag. Också för sin egen. Vi vet så lite om den historiske Jesus att de flesta påståenden är mer förkunnelse än underbygd sanning.
Jonas Gardell växlar också röstläge mellan tro och vetande. Här och var avbryter han sin vetenskapliga redogörelse för att själv predika.
Den Jesus som han bekänner är en öppen och tolerant människa som radikalt älskar alla människor. Tonläget skiftar således kraftigt i boken och stundtals låter Gardell som en mässande folkskollärare i extas över sitt eget ämne. På ett tydligt sätt visar han därmed hur utelämnade vi är till förkunnarens egen bild av Jesus.
Men i så fall känner jag själv så oändligt mycket mer sympati för den Jesus som Jonas Gardell predikar, än för den som biskopen i Brasilien gör anspråk på då han bannlyser en våldtagen nioåring i tro att han därmed uppfyller mästarens ord.