Jag vet inte om Gellert Kovacs egentligen intresserat sig för Raoul Wallenbergs gärning i det sista krigsårets kaotiska Budapest. Hur som helst handlar hans bok nästan uteslutande om de politiska intrigerna och öppna striderna mellan olika politiker och politiska grupper i Ungern. Vad Wallenberg angår blir han närmast en fotnot i berättelsen och författaren ägnar sig mest åt att korrigera några alltför fantasifulla bilder av Wallenbergs insatser.
Detaljer, detaljerBakom boken ligger uppenbarligen ett omfattande forskningsarbete, men författaren förlorar sig tyvärr hela tiden i detaljer. För en svensk läsare känns inte minst de många outtalbara ungerska namn som han fyller sidorna med mer som en belastning än som en upplysning.
Samtidigt inser man att det är en klar brist i de båda eljest lysande biografier som kom ut i Sverige förra året att de inte känt till detaljerna i den politiska miljö som Wallenberg tvingades sätta sig in i och agera inom.
Politisk röraNågra av dem som Wallenberg tvingades förhandla med bytte sida flera gånger. Antisemiter kunde vara tyskfientliga och blev därför i realiteten judarnas vänner. Allt var en enda röra och alla ingick i hemliga konspirationer vars avslöjande obönhörligen medförde döden.
Kovacs vill lyfta fram Röda korsets representant Valdemar Langlet och hans hustru Nina som han menar hamnat i skuggan av Wallenberg. Bägge författarna till förra årets biografier hade ungefär motsatt uppfattning.
För kunskapen om Wallenbergs roll i Budapest ger den här boken inte mycket nytt. Men för den som vill veta mer om den ungerska inställningen till kriget finns åtskilligt att hämta. Man lämnar boken fortfarande förvirrad – men på ett högre plan.