År 1900 lämnar en man sin polska by - för drömmarnas Amerika. I likhet med andra europeiska emigranter tvingades han först passera Ellis Island, den konstgjorda ön utanför New York, dåtidens gränsstation. Och skärseld.
Redan före sekelskiftet hade frihetens land infört restriktioner. Svårt sjuka, sinnesjuka, anarkister och andra mindervärdiga släpptes inte in. Och denne polack hade under resan smittats av ögonsjukdomen trakom - och skeppades tillbaka till Europa.
Så kan man väcka liv i den annars anonymiserande statistiken som visar att sexton miljoner människor passerade Ellis Island mellan åren 1892 och 1924.
Polacken som skeppades tillbaka var den franske filmregissören Robert Bobers morfars far. Och Robert Bober gjorde i slutet av 1970-talet en film om Ellis Island, tillsammans med författaren Georges Perec (1936-1982). Perecs text till filmen finns nu på svenska: "Ellis Island". Säkert översatt av Magnus Hedlund. Fint efterord av Helena Eriksson. Utsökt formgiven av Lars Sundh.
Ellis Island är en knappt femtiosidig text. Perec räknar på sitt karakteristiska vis upp statistiska uppgifter, namn och åter namn, men återger också intryck från ett besök på Ellis Island på 70-talet, och fyller ut med egna frågor och funderingar kring historia, flykt, exil.
I all sin avskalade enkelhet är "Ellis Island" synnerligen komplex, mångtydig, gäckande. Nästan allt som Perec skrev handlar på ett eller annat sätt om den judiska erfarenheten och försvinnanden (som när bokstaven E är borta i hans berömda roman "Försvinna"). Så när han i "Ellis Island" envist hänvisar till statistikens namnlösa miljoner, spökar ett annat tal: de miljoner människor som mördades under nazismen.
Läst i Förintelsens iskalla ljus kan man rentav betrakta "Ellis Island" som första anhalten - på vägen mot Auschwitz. De som inte släpptes in i USA, tvingades tillbaka till Europa. Om de var polska judar - som Bobers och Perecs släkt - är sannolikheten förfärande stor att de senare blev mördade under Förintelsen. Eller bara försvann. Blev anonyma tal i statistiken. Just så: Perec berättar namnet på Robert Bobers morfars far.
Men, givetvis, kan man tolka "Ellis Island" på många, och andra, sätt. Perec uppmanar nästan till det.
Tjugofem år efter sin död, fortsätter Georges Perec att trotsa glömskan, åtminstone på våra breddgrader. Inte en enda bok översattes under hans livstid. "Ellis Island" är hans nionde bok på svenska. När utkommer den tionde?