Endast en enda 13-åring i världen fick redan 1968 tillgång till ASR-33 Tele-type, ett av datordåtidens åttonde underverk.
Pojken var begåvad men inte unik, däremot fick han ett unikt försprång i programmeringserfarenhet som han så småningom lyckades förvalta väl.
Pojkens namn? Bill Gates.
I sin tredje bok "Framgångsfaktorn" går succéförfattaren Malcolm Gladwell till storms mot myten om det ensamma geniet.
Ingen börjar med två tomma händer.
Ingen är sin egen lyckas smed.
Tur och tajmingFamiljebakgrund, vänner, plats, tidsepok, - ja, i princip alla yttre omständigheter är avgörande för framgång. Och tur och tajming. Vare sig det gäller datorprogrammerare, kärn- fysiker eller ishockeyspelare.
Sin vana trogen lyfter Gladwell fram strängt taget redan kända fakta men sammanför och sätter dem i distinkt nytt ljus. Som att det är avgörande att vara född i rätt tid, på rätt år, rentav under rätt årstid.
Ohämmad fascinationI korthet att vara lagom ung, lagom gammal, för att ha arbetat sina tio- tusen timmar - minimitiden för att behärska ett yrke till fulländning enligt Gladwell - när framgångstillfället väl infinner sig.
Således är samtliga stora mjukvaruinnovatörer - Bill Gates, Paul Allen, Steve Jobs - födda åren runt 1955.
Liksom i "Blink" och "Den tändande gnistan" är Gladwell en lysande essäjournalist som med gott humör underhåller, förvånar och väcker intressanta frågor, även om han har en tendens att förenkla väl mycket. Svårare har jag för bokens, och kanske det amerikanska samhällets, ohämmade fascinationen av framgång.
Men visst har Gladwell ett gott, rentav progressivt, uppsåt att visa hur samhället bättre kan tillvarata fler människors begåvning, som i solskenshistorien om experimentskolan Kipp Academy. En "mirakelskola" som i princip ger alla elever, oavsett social bakgrund, möjlighet att uppnå samma höga studieresultat.
Svaret är förvisso komplext, men i grund och botten svindlande enkelt: inga långa sommarlov.
Men hur då? Sug på den. Eller läs boken.
ÖRJAN ABRAHAMSSON