Många har hört av sig om ordet glahytta, som jag skrev om förra veckan. Det är roligt, eftersom jag fortfarande inte har hittat ordet i någon vanlig ordbok. Men uppenbarligen har det åtminstone förr varit levande i vardagsspråket.
Flera refererar till äldre släktingar. Britt Söderström berättar att hennes mormor och morfar, födda på 1890-talet använde glahytta, och senare även hennes mor. De äldre släktingarna var födda i Ankarsrum respektive Boxholm. Margareta Pilemalmkänner igen det från sin far, född 1917 på Vikbolandet. Marianne Nilsson hörde varianten glahätte hos sin mor, född 1928, i Vårdsberg utanför Linköping.
Betydelsen verkar i de flesta fall ha varit någonting i stil med gladlynt, uppspelt och utåtriktad. För en del har glahytt bara en positiv innebörd, andra uppfattar det som ett lite nedsättande ord för någon som är ytlig eller alltför oblyg.
En läsare berättar att en murare i Horn använde ordet som benämning på kvinnans könsorgan, vilket är den enda ordboksförklaring jag funnit (i Stora fula ordboken).
Anders Åhammar från Borensbergs hembygdsförening bidrar med ett intressant spår, då han citerar ur boken "Från det gamla Husbyfjöl" av Björn Gottlieb, där det står om "den halvtokiga Emma i Glahytt, som slog vilda kullerbyttor på salsgolvet i sina långa kjolar". Hennes familj bodde i torpet Gladhyttan utanför Trehörna.
Namnet Glahytt förekommer på flera håll, påpekar också andra läsare.
Avslutningsvis en språklig rättelse. I artikeln "Ny teknik lyfter Östgötateatern" (20/2) kallades de balkar som dekoren hänger på för "rån". Rätt ska vara "rår" – samma ord som används för den horisontella stången på en råseglares mast, påpekar Östen Lundgren.