Fotbolls-VM handlar som alla vet om så mycket mer än bara fotboll. Politik, religion, förbrödning, frisyrer, slagsmål mellan rödlätta skinheads och mafiosos i pomaderad page. Och så handlar det ju om musik. Varje land med någon sorts självaktning, förutom möjligen Nordkorea, har en officiell VM-låt med "oooööööö"-körer och handtrummor.
Vilken som är den officiella VM-låten för hela mästerskapet är dock lite oklart i år. Det tycks främst stå mellan två verk: K'Naans "Waving flag" och Akons och Keri Hilsons "Oh Africa!". K'Naans tar en hyfsat klar seger om jag får recensera - fina afrikanska vibbar och härligt mycket "ooööööö":ande. Vilket är precis vad "Oh Africa" också har, men med alldeles för mycket vocoder för pengarna. En bubblare finns också: "Waka waka (Time for Africa)" med Shakira. Även den trevligt dansant, med afrikanska rytmer och lite mer diskret visk-"oööö":ande i sticket. Men desto mer "waka waka".
Sverige har av kända skäl inte fått chansen att vara med i vare sig den idrottsliga eller musikaliska tävlingen i Sydafrika, men vi kunde ändå nyligen glädja oss åt en fotbollsmusikalisk framgång. 1990 års "Ciao ciao Italia" med Galenskaparna & After Shave hamnade på engelska The Guardians lista över tidernas sämsta VM-låtar, med bland annat motiveringen "effekten av låten var så skadlig och knäckande att de till och med fick stryk av Skottland".
Fast VM-låtarna har hamnat ganska mycket i skymundan denna sommar. VM:s största snackis näst den vanskapta bollen och Maradonas vanskapta hjärna är i stället en plastlur med fruktansvärt (mycket) ljud i.
Nu finns vuvuzelan att ladda ner som ringsignal till mobilen och Sveriges främsta knasknasterkompositör Håkan Lidbo har fått uppdraget att komponera ett verk för instrumentet. Förmodligen i bess-dur eller möjligen g-moll, eftersom tutan tydligen är stämd i just bess. Själv har Håkan kallat bakgrundsljudet på matcherna för "dronemusik som aldrig tar slut", så han är så klart rätt man att ta itu med detta.
Och även om vuvuzelan låter som en blandning mellan en uppfuckad Ockelbo-snöskoter från 1981 och en svärm honungshöga drönare måste det ändå ses som en seger för musiken. När fick ett enskilt instrument ett så stort genomslag senast? Och att så många nya, musikaliskt ovana, får uppleva den stora glädjen i att spela tillsammans är fantastiskt fint.
Så jag säger bara: Go vuvuzelan! Eller kanske helt enkelt: 0===========<()BZZZZZZZZ!