Surreal but nice. Ni kommer ihåg repliken från "Notting Hill". Surrealistiskt men trevligt.
Så var Dalai lamas besök på Nobelmuseet i Stockholm i går. 50 minuter, en bugning och så åkte han vidare till Södertörns högskola och sedan till välgörenhetsgalan med sin svenska värd Individuell människohjälp, där Lasse Winnerbäck spelade gratis. I dag (lördag) är det ett liknande program i Lund.
Vi var en liten grupp inbjudna journalister på Nobelmuseet som först fick en noggrann genomgång, här tar museichefen Olov Amelin emot, här dricker de te, här får ni stå. Inga intervjuer. Ok. Allt planlagt i minsta detalj.
Så anländer han i vit bil, följd av sitt entourage med munkar, säkerhetskillar, några obestämda i kostym och egna fotografer som ständigt uppdaterar dalailama.org. Alla han talar med ska fotograferas, är regeln, viskas det.
Det är en stor organisation, det här. En industri. Resorna otaliga.
"Good morning" säger Hans helighet, sätter ihop händerna, ler och bugar. "Good morning" säger vi och känner oss stela som pinnar, kanske nickar vi vänligt. Man vill gärna stråla tillbaka mot Dalai lama.
Han är som vanligt klädd i sin röda munkdräkt med ena armen bar (hade han ett par små blåmärken på armen?) och ett par rejäla, bruna snörskor på fötterna.
Han ser pigg ut, går lätt, söker ögonkontakt.
Han fyller 76 i år och aviserade för en månad sen att han vill avgå som politisk ledare för Tibet. Det står han fast vid medan Kina morrar och det egna parlamentet lär vilja ha honom kvar.
Efter testund bakom stängda dörrar med Nobelstiftelsens ledning kommer han ut och signerar en stol, som alla Nobelpristagare gör. Dalai lama fick ju fredspriset 1989 för sin ickevåldskamp för ett fritt Tibet.
Det lilla bergslandet ockuperades av Kina 1959 och Dalai lama bor sedan dess i Indien. Från sin exil är han både politisk och religiös ledare för Tibet. Han har flera gånger sagt att hans mål är att skapa demokrati i Tibet, med en vald ledare.
2008 ökade befolkningens protester mot ockupationsmakten Kina, som svarade direkt med ökat förtryck. Huvudstaden Lhasa kameraövervakas och minsta lilla protest slås genast ner med hårda medel. Twitter, Facebook och Youtube är spärrade. Kinesisk militär har täppt igen hålen längs gränserna ytterligare. Förra året lyckades 700 tibetaner fly till Nepal, år 2007 flydde 3 000. (Källa: Individuell människohjälp).
Men den lille mannen med glasögon utstrålar inte konflikt, bara vänlighet. Han tar cafépersonalen i hand, kan han få behålla Nobelmedaljen i choklad som souvenir?
Plötsligt stannar han vid en tv-fotograf, ler och undrar om hon vill fråga något. "Neej" stammar hon och så är chansen borta.
Oj, säger kollegan bredvid, jag hade velat fråga om tre råd för att bli en bättre människa och om han tror att han någonsin kommer tillbaka till Tibet.
Det går att läsa sig till svaren i raden av böcker med Dalai lama-citat och på hans ambitiösa hemsida.
Ja, han tror att han ska kunna återvända och att Tibet bli fritt. Det upprepar han ofta.
Bättre människa? Hans budskap handlar om kärlek, medkänsla och godhet. Hat och vrede ska man kämpa emot. Ingen som känner vrede är lycklig, påpekar han. Sinneslugn och inga överdrifter är bra. Högfärd och avund våra fiender.
Så långt är det vackert. Precis vad världen behöver.
Sen kommer problemen, den buddhistiska reinkarnationen och talet om att "bördan av fysiska och mentala avlagringar som våra orena handlingar och negativa attityder orsakar".
Tolkningen kan inte bli annan än att det lidande vi upplever är betalningen för illdåd vi gjort i våra tidigare liv. Så här skriver Dalai lama i "Den oändliga visheten": "Vi har den sortens kropp och sinne som står under inflytande av tidigare skadliga handlingar och attityder".
Det där är ju riktigt läskigt, ett budskap som skuldbelägger och ger vinkar om att man får skylla sig själv om man t ex drabbas av cancer. Helt galet.
"När Dalai lama 2004 intervjuades av Johann Hari i brittiska Independent tvekade han inte att slå fast att det är dålig karma som sätter vissa barn i rullstolar", skrev Johannes Forsberg i en ilsken pamflett på Expressens ledarsida i går.
Under rubriken "Ingen mysgubbe" raljerade Forsberg över "etiskt korrekta" liberaler i väst som oreflekterat hyllar buddhismen. "Dalai lama bjuder på andligt fredagsmys, innanför glasfasaden på en konferensanläggning", skrev han om välgörenhetskalaset vars biljetter kostar 520 kronor.
"Det är ett slags positiv kolonialism som får medvetna människor att tro att tibetansk buddism är snällare än andra religioner" menar Forsberg.
Det är komplext det här. Den milt strålande Dalai lama (ja, verkligen!) å ena sidan, möjligt religiöst förtryck å andra.
Men, det går att hitta fel hos alla religioner, livsfarliga dogmer. Man kan också aktivt välja att fästa sig vid kärleksbudskapet, som i stort sett delas av alla de stora religionerna.
Dalai lama är säkert ingen helt okomplicerad mysfarbror, men allas favorithandelspartner Kina är heller ingen gullegullstat.
Kanske den spänningen är viktigare än eventuella läskiga karmabudskap.
När Dali lama vänt sig om och vinkat en sista gång frågar jag Nobelmuseichefen Olov Amelin om hans intryck. Han säger.
- Mycket trevlig och avspänd, men en man med en tydlig agenda. Han menar att det är en tidsfråga innan nåt händer i Kina, som han tror går mot större öppenhet.
ÅSA CHRISTOFFERSSON
Citat
"Jag vill påstå att alla stora världsreligioner har samma ideal: Kärlek, målet att gagna alla människor genom andlig övning, och de har samma effekt: att göra sina anhängare till bättre människor"
Dalai lama i "Den oändliga visheten"