Bernadotte var politiskt oerfaren. Hans meriter bestod av det lyckade genomförandet av räddningen av koncentrationslägerfångar i de vita bussarna i andra världskrigets slutskede.
Hans utgångspunkt i medlingsarbetet var att FN-beslutet att upprätta staten Israel var olyckligt. Den inställningen bäddade inte precis för ett fredsförslag som skulle kunna godtas av judarna i Israel. Och på arabsidan ville man ända in på 1990-talet inte höra talas om annat än just att Israel måste avskaffas.
Till de flestas överraskning hade Israel militära framgångar trots att dess armé ställdes mot fem arabstaters. Det fredsförslag som Bernadotte tänkte lägga fram var trots detta att den judiska staten skulle få en mindre yta än i FN:s tidigare beslut.
En högerextremistisk judisk terrorgrupp ansåg att Bernadotte därmed utgjorde ett hot mot Israels existens. De beslöt att mörda honom.
Om detta har Göran Burén skrivit en bok. Den är präglad av författarens oreserverade beundran för Bernadotte och sympati för den arabiska sidan i konflikten. Vilka som stod bakom mordet och vem som utförde det är numera väl känt sedan preskriptionstiden för brottet gått ut.
Burén vill komma med något nytt. Han lanserar därför teorin att det i själva verket var den israeliska regeringen som låg bakom mordet trots att detta kraftigt fördömdes av denna. Hans indicier är två: Bernadotte hade inte fått någon militär eskort och israelisk polis lyckades aldrig få tag i de skyldiga och ställa dem inför rätta.
Det här räcker uppenbarligen inte som bevis för att regeringen och inte en mot den fientlig terrorgrupp bär ansvaret för illdådet. Det finns enklare förklaringar. Bristen på militär eskort var inte på något sätt unik och kan skyllas på rent slarv i en kaotisk krigssituation. Bernadotte själv brydde sig aldrig om ifall han fick eskort eller inte.
Att brottslingarna aldrig ställdes inför rätta beror nog inte på att de hade haft regeringens uppdrag. Troligare är att också regeringen i efterhand tyckte att det var ganska bra att Bernadotte var ur vägen och därför inte överhövan ansträngde sig för att klara upp attentatet. Det är inte särskilt hedrande, men inte lika osannolikt som Buréns konspirationsteori.
I detta fall som så ofta annars finns det enklare förklaringar till att saker gått snett än en konspiration.