Nu har jag också läst ut den. Oj, vilken historia…
Susanna Sterner:Men du var inte så förtjust i början, varför?
Ann-Charlotte:Jag tyckte att det var rörigt och för mycket internt polisutredningsprat. Inledningsmeningen ”En sak ska ni ha klart för er: jag var perfekt för det här fallet.” är väl inget jag går i gång på precis. Men sen tog det inte många sidor innan jag var fast….
Susanne:Jag tycker att platsen var så gripande och tragisk. Ett helt stort nybyggt villaområde tänkt för lyckliga människor med höga löner i Irlands tigerekonomi. En plats att längta hem till efter jobbet, men lågkonjunkturen hinner före och nästan alla hus står tomma. Och de som hunnit flytta in vill bara därifrån men är fast i amorteringar och arbetslöshet.
Det är en så stark bild av krisen. Och dessutom fylld av mordutredarens egna minnen.
Ann-Charlotte:Verkligen! Hopplösheten och desperationen bakom fasaderna blir nästan fysiskt tydlig när man läser. Och trots att hela historien är så himla sorglig lyckas Tana French också fokusera på spänningen. Jag läste som en besatt för att få reda på hur allting hängde ihop…
Susanne:I ett av husen finns alltså en hel familj död. Nästan. Två barn och fadern är döda, moderns liv hänger på en skör tråd. Och dit kommer mordutredarna, rutinerade ensamvargen Kennedy och gröngölingen Richie.
Jag blev väldigt förtjust i Richie.
Ann-Charlotte:Jag också! Men även porträttet av bokens ”jag” kriminalinspektör Scorcher Kennedy är fint (han var faktiskt med som bikaraktär redan i French förra bok "Brottplats: Faithful Place", förresten). Så kontrollerad för att stå ut med minnena från uppväxten. Överhuvudtaget är ju alla karaktärernas barn- och ungdomstid betydelsefull för händelseförloppet. Det är verkligen en mångfacetterad historia som French berättar.
Susanne:Parallellt med sina traumatiska minnen och en krävande utredning tvingas Kennedy ta ansvar för sin psykiskt sjuka syster också. Ännu en avvikande människa i deckargenren! Fast Dina är rätt påfrestande tycker jag. Och så bekymrar jag mig för att Kennedy aldrig får sova.
Ann-Charlotte:Ja, det finns många sorgliga figurer i detta drama. Och intrigen är nog egentligen väl långsökt med djuriska inkräktare, oförklarliga hål i väggarna och en besatt bevakare… Men mitt betyg blir ändå högt, mycket för känslan och den oavbrutna spänningen.
Susanne:
Det där med djuret gillade jag jättemycket, det var så utanför det vanliga. Och så tycker jag om Tana Frenchs språk, utan att riktigt kunna sätta fingret på varför. En mening som jag skrev upp lyder: ”Somliga människor är helt enkelt bra på livet.”
Ann-Charlotte:Och originaltiteln "Broken Harbour" är också fin, dubbeltydig eftersom platsen där allt utspelar sig också heter så. Det missar man ju tyvärr med den översatta titeln.