De Nio:
Litterär kalender 2008
Norstedts
Nej, visar Peter Luthersson emfatiskt, Bertil Malmberg var inte nazist. Therese Bohman skriver om Sten Selander och Jenny Westerström om Anders Österling. Och Magnus Halldin söker inte utan klädsamt motstånd fixera den dock ständigt levande Vilhelm Ekelund.
Men huvudnumret är Hjalmar Gullberg ur olika perspektiv. Ingen av uppsatserna kan mäta sig med den som akademiledamot Kjell Espmark lät trycka i höstboken, "Albatrossen på däcket", fast den i Linköping välbekante Anders Cullhed skall ha all heder av uppskattningen och receptiviteten i essän "Gullberg rätt och slätt".
Den något spretiga kalendern - nog hade man kunnat dröja sig kvar vid Gullberg en aning längre? - rymmer även Arne Johnssons långa samtal med Birgitta Lillpers och Johan Svedjedals - med tanke på föremålet - rätt torra genomgång av Blå Tågets estetik och politik. Intressantast, eller åtminstone mest läsvärd, är den oefterhärmlige Lars Gustafssons snirkliga plädering för formbundenhet som en väg till poetisk frihet.