Gunilla Linn Persson är en mångsidig författare som skrivit både för barn och vuxna. Allra mest känd är hon kanske för att vara ett av namnen bakom tv-serien "Skärgårdsdoktorn".
Nu kommer hon ut med en till omfånget liten, men till innehållet stor, roman; "Eskil. Riddaren av syrenbersån".
Tiden är 1950-tal, miljön den kustnära Sorundabygden i Sörmland. Här lever Bernhard och Karl-Astrid (jo, hon kallas så), ett strävsamt småbrukarliv. När Karl-Astrid efter tjugo års äktenskap och nio missfall äntligen ska föda ett barn vet deras glädje och förväntan inga gränser. Det ska bli en gosse, han ska heta Birger efter farfar, och han ska ta över gården.
Men det blir ingen Birger. Det blir en Eskil. Eskil är mongoloid. Genast efter födseln får Karl-Astrid rådet att lämna honom till ett hem. Det är så man gör med barn som Eskil. Men hon vägrar.
Hon och Bernhard (efter den första chocken) är fast beslutna att älska Eskil som den han är. Han är kanske inte riktigt riktig. Men han är deras, han är sonen de fick, efter alla år av längtan.
"Eskil" är en berättelse om en kärlek som alla barn borde få; villkorslös, gränslös. Den är också berättelsen om att orka, att hoppas, och att våga tro på det som ingen annan tror.
Bernhard och Karl-Astrid kan tyckas leva i en trång värld. Men i Gunilla Linn Perssons roman bär det vardagliga med sig det oerhörda, namnen på kobbar och skär bär med sig längtan, det stora bor i det lilla. Just så som livet är
Persson kan med få drag teckna verkliga, levande gestalter. Särskilt Karl-Astrid är en kvinna att minnas. Hon har värdighet, humor, hennes kärlek är oändlig men hon pjunkar aldrig; mitt i det svåra som händer henne bibehåller hon sitt jordnära bondhustru-perspektiv.
Starkt och rörande om sorgen över det som aldrig blev - men ännu mera om glädjen över det som man faktiskt fick.