Sexdebuten. Säg den som inte får något besvärat i blicken när den kommer på tal. För 15-åriga Lina i "Linas kvällsbok" blir allt väldigt komplicerat. Hon blir tillsammans med hockeyhunken Danne, trots att hon egentligen inte vill, och slits hela tiden mellan sin egen vilja och det hon tror att man måste.
Filmen bygger på en bok av Emma Hamberg och handlar om . . .
- Mig. Det är min skit, helt enkelt. Tyvärr. Och tyvärr är jag inte ensam om att ha gjort de här misstagen, säger hon.
När hon pratat med tjejkompisar från den här tiden så har det visat sig att de haft liknande upplevelser. Men det pratade ingen om då, alla var fullt upptagna med att vara coola och lyckade.
- Alla verkade ha så kul och hade sex med alla sina killar tusen gånger, men i själva verket låg vi bara där och led, säger Emma Hamberg.
Filmen har regisserats av danskan Hella Joof som hummar instämmande.
- När det handlar om sex ska allt vara så fulländat. Man vill vara sexig, man vill vara erotisk. Men inget blir ju perfekt första gången man gör det. Och att prata om det går inte, det känns för pinsamt, säger hon.
Emma Hamberg ser tonårstiden som en kris av väldiga mått.
- 40-årskrisen är ju en västanfläkt i jämförelse. Då vet man ändå vem man är, men som tonåring är man helt bottenlös. Det är därför den här perioden är så jobbig - och samtidigt fantastisk! Man får pröva en massa olika roller och det kan vara både roligt och fruktansvärt.
I "Fucking Åmål" är tonårspappan reducerad till en välmenande men valhänt tönt. I "Linas kvällsbok" syns han knappt alls. Har pappor en så liten roll i sina döttrars liv under den här perioden?
- Det beror väl på. En närvarande pappa har alltid en stor roll i sin dotters liv, men här är det mamman som fått kliva fram, säger Emma Hamberg.
- Fast att prata med sin pappa om sexuella ting, det går inte alls. Man pratar med sin mamma. När jag kom i puberteten fick min pappa sluta med att pussa mig godnatt, det kändes helt fel. Uäh! Gå väck! Det är nog genetiskt, säger Hella Joof.
Korta ner, slakta och trycka ihop. Det är metoden när en bok ska bli film. En påfrestande process för bokens författare kan tyckas, men Emma Hamberg låter både osentimental och tillfreds när hon berättar att det som utspelas under ett läsår i boken har kortats ner till en termin i filmen.
- Ja, nu är jag det. Nu har jag bearbetat allt jag var tvungen att gå igenom, ha ha. Faktum är att någon nyss frågade mig något om boken, och då svarade jag utifrån manuset, så det har på något vis blivit den slutliga versionen av berättelsen.
För att få en varm och humoristisk ton i filmen var det viktigt att hitta rätt regissör. Ingen i Sverige kändes rätt, men när man korsade Öresund och hittade Hella Joof föll bitarna på plats. Till hennes tidigare filmer hör den romantiska komedin "En kort, en lång".
- Vi ville ha någon som kändes genuint varm, berättelsen får inte kännas kall en sekund. Det var dessutom viktigt att det var någon som kunde berätta om känsliga ämnen med humor. Publiken måste skratta med, inte åt personerna i filmen, säger Emma Hamberg.
Vid sidan av behovet av att skriva av sig sina egna jobbiga upplevelser, så tycker Emma Hamberg att det känns befriande att skriva för tonåringar. Kraven som ställs på vuxenlitteratur gäller inte, känslorna kan flöda och världen får vara enkel, eller i alla fall möjlig att förstå.
- Om man skriver för vuxna ställs nån sorts krav på att man inte får ta i för mycket, att man inte får bli patetisk. Med tonårsberättelser är ramarna inte så snäva. De får sluta med att alla blir lyckliga, att alla får varandra. Jag älskar sånt. Det är därför jag tror att det är befriande för publiken att se tonårsfilm. Man kan bara öppna sitt hjärta och ta in den.
"Linas kvällsbok" visas på Filmstaden i Linköping.