Henrik Petersen! Han är översättare och väl värd utropstecknet, också för efterordet till den svenska versionen av "Svält", Knut Hamsuns nog så berömda debutroman.
I motsats till andra överföringar handlar det här alltså - för första gången hos oss - om originalutgåvan från 1890. Den oretuscherade, mindre tillrättalagda. Eller för att tala med tyskarna: en Ur-Svält.
Och jag, uppväxt med två andra uttolkningar, en från 1937 och en annan från 1959, måste säga att detta är den ultimata. Råare och renare. Hårdare och härligare. Mörkare och mönstergillare. Mera Hamsun, som han var då, kring 1890, före naturvurmen, isoleringen, det milt politiska avståndstagandet från ungdomens urbant oregerliga leverne. Innan ordningen, eller nazismen, bundit hans spretighet i symmetrisk krans.
Jag läser och baxnar: vilken författare. Vad allt visste den jäveln inte att gestalta och komplicera. Spjälka och ena och spjälka på nytt.
Minns min egen farfar, om än sekulariserad dock judisk i ande och börd, och med ett utvecklat sinne för Lagen, och hans ord om att Hamsun var den ende som i kroppens och förståndets djup förstod den lika moderna som tidlösa splittringen - inom människan, i världen.
JAN KARLSSON