På promenaderna i Dalby Hage utanför Lund tar en far med sig sin dotter, en kvinna och ett litet barn. Dottern, Marta, tillbringar annars sina eftermiddagar i hemmet, hos sin mor, i berättelsen kallad Mam. Mam är en stukad kvinna, ofta sängliggande, undanglidande. Hemmet förefaller klaustrofobiskt. Det luktar instängt, av svett, mediciner, matos.
Med promenaderna erbjuder fadern ett alternativ, frisk luft, en öppen dörr. Men det är också en inbjudan till svek, ett utstuderat sätt att vinna över dottern på sin sida. Ett grymt spel i det familjedrama i akademiska kretsar i 50-talets Lund som Hanna Nordenhök beskriver i sin debutroman.
Tre generationerBerättaren är Martas dotter, med andra ord är det en historia som sträcker sig över tre generationer och tre kvinnor. Hon har fått tag på brev och andra dokument från tiden då det hela utspelar sig. De tycks tala om en annan verklighet, och berättarens uppgift blir att försöka nå en sanning om vad som hände. Det kanske mest centrala temat i denna till omfånget anspråkslösa roman, 130 sidor, är förhållandet mellan mor och dotter. En fråga som söker sitt svar är hur det blir att leva med en mor som vingklipps allt mer.
SmärtpunkterMen nämner man ett tema pockar genast andra på uppmärksamhet. Boken väcker till exempel också frågan hur ett barn kan klara att bli del av en faders hemlighet gentemot modern.
Romanen är ett sökande efter smärtpunkter, i ett ändå ganska vanligt, till det yttre odramatiskt liv. Hanna Nordenhök hittar dem, och frammanar dem med stor skicklighet.
Tätt, enkelt, luftigtDet är en synnerligen stilsäker bok hon har skrivit. Språket är oerhört tätt, ändå enkelt och luftigt. Bilderna av instängda eftermiddagar i lägenheten, eller av sommarens regn- och soldagar vid lantstället är så tydliga att man nästan tycker sig kunna ta på dem, som på ett fotografi. Men det är inte bilder för bilders skull, inte en stil som briljerar, utan vad vi möter är en författare som har funnit det sätt på vilket just hennes historia bäst låter sig berättas.
DANIEL ERLANDSSON