För en arkeolog är det livsfarligt att på förhand veta vad man letar efter. För då finner man det alltid.
Jag brukar använda denna sanning som en varnande metafor till de klienter i psykoterapi som styrs av rädsla och misstänksamhet. Man får lätt bevis på det man är på jakt efter eller vill undvika.
I boken "Bibeln och arkeologerna" får Hans Furuhagen anledning att begrunda detta märkliga sammanhang, hur arkeologen alltför lätt uppfyller sina egna önskningar ur ett fragmentariskt och tvetydigt material.
Sansad genomgångDen bibliska arkeologin är ett stycke häpnadsväckande vetenskapshistoria som under vissa epoker påmint om Indiana Jones. Anledning till detta ligger i de starka känslor som är förbundna med området; De bibliska personerna för de troende och den historiska rätten till ett land i ett världspolitiskt spel.
Hans Furuhagen gör en sansad genomgång av vad arkeologin en gång ville påstå och vad vi i dag faktiskt vet. Resultatet är en lättläst men otroligt kunnig och vederhäftig bok med stort underhållningsvärde.
Sanningen är att det knappast funnits någon Abraham och Sara eller David och att Israel som ett bibliskt land kom att existera många århundraden senare än vad man tidigare ansett.
De historiska bibliska böckerna är myter som vill förklara senare tiders politiska sammanhang. Något uttåg från Egypten finns inte och Israel blev till i en långsam process av den inhemska befolkningen
Pinsamma slutMånga troende arkeologer har haft svårt acceptera detta och gjort stora upptäckter som fått pinsamma slut. Som då den israeliske arkeologen och befälhavaren Yigael Yadin grävde ut Masada och fann kvarlevorna av de judiska frihetskämparna från år 74 e Kr.
År 1969 gavs dessa benrester en israelisk statsbegravning med pompa och ståt. Vad ingen då visste var att det man begravde var en hög med ben från grisar.
Antingen vi är arkeologer eller vanliga människor. Vi får se upp med vad vi på förhand letar efter.
Hans Furuhagens bok berättar en mer trolig historia om forntiden och antiken i det som i dag är Israel och Palestina. Men den blir inte sämre för det.
JAKOB CARLANDER