I bioaktuella "Bad teacher" (en kvinnlig "Bad santa") och kommande "Bridesmaids" (en kvinnlig "Baksmällan") spelar kvinnor huvudroller som annars varit vikta åt manliga kollegor.
På många sätt är det lovvärt och ett viktigt steg mot nyanseringen av ett medium dominerat av könsstereotyper. Men det är inget solklart framgångsrecept. I fallet "Bridesmaids" är resultatet lysande men lika ofta blir det fantasilösa magplask, som just dumkomedin "Bad teacher".
I "Hanna" är det den ofrivillige yrkesmördaren Jason Bourne som får se sig utbytt. Saoirse Ronan spelar en 16-årig flicka som fostrats till att bli en perfekt dödsmaskin. Hon växer upp tillsammans med sin pappa (Eric Bana) , innan han skickar henne på ett farligt uppdrag. Hon jagas av onda agenter samtidigt som hon börjar nysta i sitt ursprung.
Mina förväntningar på "Hanna" var skyhöga, kanske mest på grund av regissören Joe Wright. Med mästerliga "Försoning" hittade han en utsökt balans mellan vackra bilder, dramatik och känslomässigt djup. I "Hanna" finns spår av sådana ambitioner, som i huvudpersonens intressanta kombination av mekanisk iskyla och tonårig sårbarhet. Men resultatet blir ändå en stiliserad "Bourne identity"-kopia där snygg action och tät spänning är viktigare än känslor och karaktärer.
Wright lyckas dock än en gång visa varför Saoirse Ronan är ett namn värt att lära sig uttala (det låter ungefär som "Ser-sha"). Den irländska 17-åringen var kusligt bra som lilla Briony i "Försoning", och i "Hanna" för hon tankarna till Sissy Spacek i skräckklassikern "Carrie": blek, bräcklig och fullständigt livsfarlig. (TT Spektra)