"Amberville" är den första romanen i en planerad kvartett om ett gäng tilltufsade mjukdjur i Mollisan Town - en pastellfärgad storstadskuliss vars amerikanska accent bär drag av såväl Tom och Jerry som James Ellroy.
I denna oväntat hårdkokta låtsasvärld heter hjältarna Eric Björn, Tom-Tom Kråka och Sam Gasell. Boxas någon av dem hårt i magen - vilket med jämna mellanrum sker - så hostar denne upp tussar av bomull i stället för blod. (En egendomligt drabbande detalj som är kriminalromanen "Ambervilles" enda egentliga genrebrott.)
Men att stilisera är ju också att insinuera. Det är att på vald plats i samhället hålla upp en putsad skrattspegel och säga: Se hur komiskt det ser ut i kritstrecksrandig väst och ingenting på underkroppen!
Den flyhänt fabulerande Tim Davys - en pseudonym som även lär vara debutant - leker såtillvida vuxenlekar med sina stackars snärjda mjukdjur. Ormen Marek, till exempel, är den misslyckade poeten tillika ordföranden i kulturdepartementets stipendienämnd med rätt att kallblodigt döda konkurrenter. Nicholas Duva är i sin tur gangstern med toppskottsförgreningar som kräver att bli struken från Dödslistan - det vill säga från den lista som för femtielfte gången fört ett grabbgäng samman i en motaktion.
Storyn är väl så raffinerad i sin genre. Den relativt snälle Eric Björn (i dessa skumma skikt är ju det mesta relativt) har en gång jobbat för Duva. Och ömma punkter finns. Erics heter Emma Kanin och är hans käresta.
Varför författaren valt att skriva under täcknamn vet jag inte. Kanske kunde en förklaring sökas i det fantastiskt tragiska avsnittet om Hyenan Bataille, en avpolleterad författare in spe. I detta avsnitt skildras ett besviket mjukdjurs bittra väg mot ressentimentet. Och därmed - så att säga - mot kriminalavdelningen.
I så fall är Tim Davys värd en extra varm applåd.
Ola Klippvik