Thomas Harris:
Hannibal - upptakten
Översättning: Jan Malmsjö
Forum
Det varit mycket hö och lite kött inom spänningsgenren på 2000-talet, tänker jag när nu allas vår favoritkannibal är tillbaka, Thomas Harris roman "Hannibal - upptakten" utkommer på svenska, lagom till att filmatiseringen får närmast global premiär.
Äntligen ska vi alltså få veta varför Hannibal inte blev vegetarian!
Men, icke, inser jag efter att har sträckläst den nya, oerhört välskrivna romanen. Det är en uppväxtskildring som tar avstamp i andra världskrigets slutskede när den åttaårige Hannbal tvingas bevittna hur hans älskade syster mördas och hamnar på matbordet hemma i Litauen. Vi får följa Hannibals fortsatta lärdomsresa fram till tjugoårsåldern.
Härlig, vällustig, fascinerande läsning. Hannibal är en övermänniska, med hörsel och näsa som en hund, styrka som en gorilla, fingerfärdighet som en hjärnkirurg och perfekt, fotografiskt minne.
Han är en kultiverad aristokrat, en gourmékock som talar nio språk, och spelar Bachs Goldbergvariationer på piano lika elegant som han med utsökta rörelser styckar människokroppar med japanska svärd.
Sammantaget har Hannbal så många exceptionella egenskaper att han inte framstår som en gnutta möjlig. Om han inte är möjlig, behöver man inte heller vara rädd för honom. Och kan dessutom med gilla honom med gott samvete. Märkligast är ju att Hannibal närmast kan beskrivas som folkkär, åtminstone sedan Anthony Hopkins lysande rolltolkning i "När lammen tystnar". Nya romanen lär inte få folkkärleken att svalna.
Örjan Abrahamsson