Jo Nesbø: Snömannen
Piratförlaget
En pojketittar ut genom fönstret och ser en snögubbe som står vänd mot huset och verkar stirra på honom.
Dagen därpå är pojkens mamma försvunnen. Hennes halsduk är knuten runt snögubbens hals.
Den illavarslande snögubben är bara en i raden av många, och de kvinnor som försvinner i samband med att snögubbarna dyker upp verkar inte ha nåt annat gemensamt än det faktum att de är gifta med sina respektive män.
"Snömannen" är inte i klass med Nesbøs mästerverk "Rödhake", som borde ha blivit hans riktigt stora genombrott här i Sverige, men det är det inte många kriminalromaner överhuvudtaget som är, så det kan man knappast klaga på.
Det är en spännande historia med sköra och trasiga människor och bilder från ett både vackert och fult Oslo.
Ni som har varit med förr vet att en bokresa med Nesbøs kriminalare Harry Hole inte är nån stillsam promenad där en förtroendeingivande problemlösare håller läsaren i handen.
Ni andra kommer att märka att det snarare är som att ta ett djupt andetag och sen kasta sig ut.
Först är det lite otäckt, men det är helt klart värt det.