I radio hörde jag häromdagen en bibliotekarie bortförklara Harry Potters popularitet med att reklamen för böckerna varit så skicklig. Vilket ovanligt trams!
Inte kan någon reklam i världen få miljoner barn och tonåringar att frivilligt kasta sig över 600--700 sidor tjocka böcker och ännu mindre få dem att sitta trollbundna av dem i timme efter timme.
J K Rowlings bokserie om Harry Potter har en ovanlig kombination av spänning, humor, fantasteri och djup mänsklighet. Många som inte läst böckerna värjer sig för att de handlar om magi och trolldomskonst. Men Rowling försöker inte få någon att tro att magin är annat än en fascinerande tankelek. Hon gör öppet narr av magikerskolans lärare i spådomskonst och mödar sig i den nya boken noga om att få Harry Potter (och därmed läsarna) att förstå att Harry Potters utvaldhet att vara den som måste utmana den onde lord Voldemort inte är bestämd av ödet utan av att Voldemort själv tror på spådomen.
Det finns en hel del moraliska pekpinnar i böckerna, men dessa är infogade i ett sammanhang där de blir naturliga inslag i berättelsen och deras natur av pek- pinnar blir därmed aldrig påfrestande uppenbar. Inte minst lyckas Rowling på ett mycket elegant sätt tydliggöra hur djupt enfaldig all rasism är och hur de värsta rasisterna ofta är de som själva tycker sig ha någon "oren" arvsmassa.
I den nya boken tror sig läsaren på ett tidigt stadium ha avslöjat vem titelns "halvsblodsprins" är och kan irritera sig på att Harry och hans vänner ingenting begriper. Och sedan visar det sig förstås att man gissat alldeles fel.
Ett ovanligt drag hos böckerna om Harry Potter är att han tillåts bli ett år äldre för varje bok, i motsats till andra barnbokshjältar som förblir i en en gång för alla fastställd ålder. I den nya boken är Harry 16 år och kärleken kommer på allvar in i hans och hans vänners liv. Och med kärleken också svartsjukan och kärlekens obeständighet. Det är en mycket kysk kärlek som praktiseras av de unga trollkarlarna och häxorna. Men jag tror många ungdomar kan känna igen de känslor och inte minst det känslosvall som pubertetsåren för med sig.
Först tyckte jag att dessa skildringar kändes litet på-klistrade. De tycktes inte föra berättelsen framåt. De första 200 sidorna är trivsamma men det händer inte så mycket. Men ju längre jag kom i boken desto tydligare blev det att allt var mycket skickligt sammanflätat och mot slutet trappas spänningen upp till nästan olidliga nivåer.
Slutet blir i denna bok liksom i den förra tragiskt. Kriget mot ondskan kan inte föras utan offer och det är offer som känns mycket tunga för Harry och hans vänner. Årets bok innebär inte heller den triumf i kampen mot Ondskan som trots allt varit trösten i de tidigare.
"Harry Potter and the Half-Blood Prince" bäddar därmed hårt för seriens avslutande del där -- får man förmoda -- den avgörande striden mellan Harry Potter och ondskans representant Lord Voldemort kommer att avgöras.
I bokhandeln i Borgholm blev den engelska upplagan av årets bok utsåld på några timmar. Beror det på att det finns ovanligt många engelskspråkiga barn på Öland? Det tror jag inte. Däremot säger det nog mycket om vilka ansträngningar många svenska ungdomar är beredda till för att slippa vänta på den svenska upplagan som kommer först i november.