Good morning! Jo, jag tror att jag har gått och blivit anglofil. Det började när jag var sjuk och hängig ett par veckor och inte orkade så mycket mer än att blippa mellan kanalerna.
På TV8 finns en radda program som knappt går att skilja åt. Det är "En plats vid havet" där mäklare letar hus vid brittiska kuster åt specifika privatpersoner, "En plats på landet" som är likadant fast på landet och "Min plats i solen" där britter flyttat utomlands.
Inredningarna får en stackars svensk med blont stilideal att rysa, men husen, människorna och dialogerna är ljuvliga.
Senaste britt-hus-porren är "Country house rescue" där hotellinspektören Ruth Watson kommer hem till lufsiga herrar som inte klarar av sina slott och herresäten.
I tisdags var det en excentrisk samlare i 60-årsåldern vars herrgård var så fullproppad med kuriosa, antikviteter och gammalt skräp att man fick allergichock bara av att titta på.
Inte ville han ändra på nåt, inte.
Ruth är brittiskt artig och överklassigt entusiastisk all the way. Dessutom Margaret Thatcher-resolut. Men trevlig.
"Det goda livet" med en fett-hårig, ekologisk Hugh Fearnely-Whittingstall över långkoken har fått en matprogramshatare som jag att mjukna (fanns på SVT Play förut, hittar ni det nånstans, så säg till!).
BBC Lifestyle visar "Antikrundans" brittiska förebild, "Antiqes roadshow". My god, snacka om TREVLIGT. När programledaren Michael Aspel, som lett showen sen Vilhelm Erövraren, ska lämna över till unga, ärtigare Fiona Bruce har de en nice little chat och Michael frågar "Have you brought your wellies!". Med karaktäristisk tonuppgång på slutet: "Weliiiiies!".
Alltså: Du tog väl med dina gummistövlar?
I just love it. Ordet "wellies" efter Lord Wellington, han som vann slaget vid Waterloo, med is-ändelse.
Kan det bli klämmigare?
Sen har vi posh-energiske körledaren Gareth som visats i omgångar i SVT, han som startar körer i nedgångna förorter och problemskolor. Deckarserierna med allt från Miss Marple till Sherlock Holmes. Och på bio får man en riktigt trevlig stund om man går på "The King´s speech" med Colin Firth.
Varför är det så underbart alltihop?
Kvalitet rakt igenom? Jo, men det räcker inte.
Nej, det bästa är verklighetsflykten. En skönare och rikare drömvärld än en brittisk där alla är så TREVLIGA, BILDADE och ARTIGA finns inte. Jolly good! Förresten tror jag inte att allt bara är yta och att djävulslavan bubblar därunder. Brittiskt gott humör kan leda långt.
Den stora raketen just nu är "Downtown Abbey" på lördagskvällar i SVT. Inser att det är utsökt. Alla älskar det. Men jag står inte ut med klasskillnaderna. Urk. Vet att det inte går ihop, så ok, jag ger serien en ny chans i kväll.
Och mina wellies tar jag förstås på mig när vi går med vovven på Tinnerö i dag. Vad han heter? Winston. Winston Churchill.
ÅSA CHRISTOFFERSSON
TV-tips
Downtown Abbey, SVT1, lördagar kl 22.10.
Country house rescue, TV8, tisdagar kl 22.