När han inte ritar älgar med humor och allvar i ritstiftet är han vetenskapsjournalist och programledare för SVT:s "Vetenskapens värld".
I boken "ekmans älgar" på förlaget DAMM skriver han att älgritandet började i skolan och fortsatte under åren som less reporter på bland annat Corren och Svenska Dagbladet.
Har du varit nära någon älg? Jag menar inte rent fysiskt utan med ett visst avstånd, men ändå nära?
- Ja o ja det har jag flera gånger.
Hur nära?
- Tja en tio meter för bara ett tag sedan när vi hoppades filma varg men i stället dök en älgko som lockade på sin kalv upp framför oss.
Jag har alltid velat klappa en älg på en mjuk och fuktig mule. Är det något som du också har önskat dig?
- Nja varför inte. Men jag klappade nyligen en noshörning på mulen när vi filmade i Kolmårdens djurpark. Jag skulle tro att det smäller högre men ändå påminner om en älgmule.
Du konstaterar att den svenska älgen är maffig för oss svenskar och älgälskande tyskar, men att de riktigt stora finns i Amerika.
- Ja du det är ena riktiga bestar, konstaterar Henrik Ekman som självklart sett den lite klenare svenskens biffigare släkting i USA.
Henrik Ekman berättar historien om den märkliga älgen som saknar leder i benen:
"... och därför sover stående lutad mot ett träd. En bra jaktmetod var därför att karva ur älgarnas sovträd lagom mycket vid roten så att de föll omkull när djuret lutade sig mot stammen. Sedan var det bara att hämta det hjälplösa bytet".