Efter 55 böcker har nu Herman Lindqvist skrivit boken om sitt eget liv med den talande titeln "Mitt i allt".
Lindqvist föddes i Stockholm, men vid tre års ålder blev hans far pressattaché med placering i Helsinfors. Familjen flyttade över Östersjön till den svenska ambassaden där. Det var här Lindqvist växte upp med flera äldre bröder som tidigt lämnade hemmet för sjön och skickade vykort hem från exotiska platser som de besökte. Kombinationen med faderns yrke som pressattaché och som sådan i ständig kontakt med politikens och societetens innefolk i Helsingfors banade väg för Lindqvist att söka sig till journalistyrket.
Han började sin yrkesbana i Sverige på Stockholms-Tidningen, men han ville precis som bröderna ut och se världen.
Efter att hans tidning hade lagts ner kom han via Aftonbladet till Expressen, och fick som fast anställd där se världen. Under sent 1960- och tidigt 70-tal var Lindqvist stationerad i Mellanöstern och i Asien, ständigt på resande fot mellan oroshärdarna för korta stopp hos familjen som var stationerad än i Hongkong, än i Beirut.
Mest gripande är skildringen av tiden i Phnom Penn, om hur han och några kollegor lyckades ta sig in på franska ambassaden och levde där i ovisshet vad som skulle hända medan röda khmererna tog över makten i landet. Umbärandena och bristen på nyheter gjorde situationen nästintill outhärdlig. Men här, liksom på andra ställen i skildringen, väjer Lindqvist istället för att gå in i och beskriva hur det påverkade honom. Han skriver vid något tillfälle att han alltid varit en observatör, att de omtumlande händelser som han iakttagit aldrig egentligen har berört honom just därför, men samtidigt hade han varit en annan utan dessa upplevelser.
Bokens stora förtjänst är annars att den ger en god överblick över många decennier av det våldsamma och oroliga 1900-talet. Lindqvist skriver som vanligt väl och fångar läsarens intresse genom att teckna både de stora dragen och de små detaljerna i världshändelserna. Befriande nog ägnar Lindqvist inte onödigt mycket utrymme åt det han idag är absolut mest känd för, tv-produktionen "Hermans historia" och bokserien "Sveriges historia" i hittills tolv band.
Istället får vi följa journalisten Lindqvist som oförtröttligt kuskar runt i världen, allt för att försöka rapportera hem om världshändelser som han av slump eller tur råkade befinna sig i. Och Lindqvist vet vad som fordras för att berätta en bra historia.
PS:
Den omskrivna versionen"Mitt i allt" blev omtalad redan innan den fanns ute, för en episod som nämns sent i boken. Det gäller den numera bortgångne professorn Karl-Gustaf Hildebrand, som Lindqvist i en bok från år 2000 felaktigt påstod var nazistsympatisör. I "Mitt i allt" tar Lindqvist inte tillbaka den anklagelsen tydligt nog. Men som jag uppfattar det, handlar det här mer om att Lindqvist vill visa hur illa Norstedts försvarade honom när vindarna blåste kallt, än om att han vill göra en poäng av vad som var riktigt eller inte i den tidigare boken.
Lindqvists nya förlag Bonniers drog dock in upplagan och episoden skrevs om, innan den ens kommit ut, allt för att undvika missförstånd. Den bok som jag läst och recenserar är den omskrivna.