Ny bok
Christina Herrström: Den hungriga prinsessan
Piratförlaget
Den pikanta frågan om huruvida män är djur, odjur eller kanske rentav människor, ventileras flitigt i medierna just nu. I ChristinaHerrströms nyutgivna andra roman framställs männen knappast som djur,mera som ett maktgalet brödraskap förenat i sin rädsla för kvinnorskraft och sin beslutsamhet att kuva den.
Det är ett definitivt och närmast fullständigt könskrig som pågår iden här berättelsen om den borgerliga, väluppfostrade Aurora som en dagplötsligt inser att hon hela sitt liv har hunsats: av sin mäktige far,sin överlägsne man, och en förminskande kvinnosyn.
Så vad gör hon? Hon gör uppror, inspirerad av ett gäng vilda ungagrafittimålare, varav en heter Eduardo och är "den vackraste man honsett".
Liksom i Herrströms debut från 2003, "Leontines längtan" -- omvilken denna bok i mycket påminner -- har jag först svårt att avgöra omhistorien ska läsas som ett rollspel med arketyper eller som en vanligroman med "riktiga" människor. Sedan bestämmer jag mig. Det måste varaett rollspel, en samtidssaga, med sitt övertydliga feministiska budskapoch sina svartvita gestalter.
De goda, förkroppsligad av den muskulöse idealmannen Eduardo frånKuba, är goda. De onda -- oftast småplufsiga vita, medelålders män --är nästan helt igenom onda. En avgrund skiljer dem åt.
Under lättsamheten finns en botten av allvar -- trots decennier avkvinnlig frigörelse och jämlikhetssträvanden lever många gamlakönsmaktsstrukturer än, och det är livsviktigt att synliggöra dem.
Det gör Herrström med besked. Hon utmanar och provocerar med ombyttakönsroller -- men hon skruvar sin historia minst två varv för mycket.