Hisham Matar: Analys av ett försvinnande

När Nuri är fjorton år gammal "försvinner" plötsligt hans far. Då har modern redan varit död i fyra år, och fadern har gift om sig med den mycket yngre, svala skönheten Mona. Som Nuri är barnsligt förälskad, snart erotiskt betagen i.

Så tragiskt ensam i världen är Nuri i romanen "Analys av ett försvinnande", Hisham Matars andra roman efter den rosade debutromanen "Ingen i världen".

Nuris far är inte vem som helst. Pascha Kamal är en svinrik, elegant kosmopolit och en tidigare nära rådgivare till en störtad diktator i ett obestämt arabland. I exil konspirerar pascha Kamal mot den nya regimen, som kidnappar, kanske mördar honom.

Vilket för tankarna till Hisham Matars egen historia. 1990 kidnappades hans far Jaballa Matar, som tillhörde Libyens delegation i FN, av Khaddafis specialstyrkor. Fadern är alltjämt försvunnen. Själv har Hisham Matar bott i England i tjugo år - och skriver på engelska - och var under fjolårets inbördeskrig en mycket engagerad debattör.

"Analys av ett försvinnande" är dock varken en förtäckt självbiografi eller en politisk inlaga utan en poetisk, existentiell betraktelse tecknad genom ögonen på en pojke, snart en man.

Den oerhört fint skildrade besattheten av styvmodern vittnar lika mycket om sexuellt uppvaknande och svartsjuka som vilja att närma sig den undflyende, gåtfulle fadern. Som Nuri älskar och hatar. Gång på gång under läsningen påminns jag om ett annat fadermord: Kafkas ypperliga "Brevet till fadern".

Nuri försöker förstå fadern för att förstå sig själv, och upptäcker på vägen att han alltmer liknar en blek kopia av den gäckande fadern.

Det är en tunn - 200 sidor - men förtätat, mycket suggestiv roman, skriven med fin skärpa och förledande sinnlighet. Ett litet under till roman.

Nuris livsvillkor är exceptionella. Föräldralös, bemedlad, privilegierad, vördad son till pascha Kamal - likväl bara en människa. Nuri är rentav mer, eller åtminstone en mer synlig, fånge i sin egen uppväxtfälla än de flesta av oss.

Örjan Abrahamsson