Hisnande färd i folkens historia

Världens äldsta klippkonst finns i Chauvet. 1994 upptäcktes denna grottas virrvarr av salar och hålrum fyllda av en 33 000 år gammal bildskatt. Bild ur boken

Världens äldsta klippkonst finns i Chauvet. 1994 upptäcktes denna grottas virrvarr av salar och hålrum fyllda av en 33 000 år gammal bildskatt. Bild ur boken

Foto:

Kultur och Nöje2005-11-15 00:00

‚Ny bok

Lasse Berg: Gryning över Kalahari

Ordfront

Först när tavlan är klar ser man skönheten. Det vackra som är vackert av att detaljerna är det de är, av att tanken är satt på plats, men att det ändå finns en hemlighet.

Precis så är det med Lasse Bergs berättande, det ödmjuka sökandet efter pusselbitar, kompositionen som växer till, frågorna som aldrig upphör att lysa.

Och på den vägen undrar jag om inte "Gryning över Kalahari", en bok om "hur människan blev människa" är det bästa han skrivit.

Komplicerad produkt

Det är berättelsen om en komplicerad produkt av evolutionen. Om oss som lever nu, våra fötters väg från bushfolkets trakter i södra Afrika ut över jorden. Om hur en grupp Homo sapiens, högst 20 000 individer, kunde bli så framgångsrik.

Kanske är det så bra för att det är först nu som det hela verkligen går att berätta. Utan religiösa mantra eller förvillande trosriktningar men med det senaste av metodik, dagens vetenskap: handfast genetik, arkeologiska och paleontologiska dateringsmetoder och ny kunskap om hur språk sprids och påverkas.

En i sanning och sammantaget komplicerad process där människans viktigaste förmåga, tanken, ständigt måste skärps.

I detta också vandringens elände, evolutionens sorteringsmekanismer: strider, undergång, kannibalism, klimatgränser, allt stillastående i tidsspann vi har svårt att famna.

Det balanseras av att människan som ren överlevnadsstrategi bejakade (och bejakar) lättja, dans, måleri (grottkonsten!), ja, njutning i livets scenerier.

"Obegriplig tur"

Allt finns i Lasse Bergs uppsökande; att se och beröra, vara där. Liksom att samtala med vetenskapsmännen, föra spåren i bevis. Tidsresan blir hisnade, och tavlan, som sagt, en vacker, förtätad kavalkad som ändar i ett "efterord" där författaren ställer solens och årstidernas gång mot det digitala, att det blivit norm att gemenskap och moral krackelerar.

Att tekniken skapar utanförskap och kan döda sådant som respekt och godhet. Var är det?, undrar han. Och vad vill evolutionsbiologin med det?

Passa på att njuta

Hur som helst har vi haft en obegriplig tur, att kombinationerna av ägg och spermier under årtusenden blev till individer där nyfikenheten och lusten fortsätter att leva.

Kanske ska vi passa på att njuta av detta evolutionens ljus. Där förmågan att skriva en sådan här bok, att läsa den, att bära tanken ut i dagens gärning ingår.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!