En stor familj av ytterst udda existenser som samlas i ett hus vid ett fruset hav för en begravning där dock liket ifråga råkar bli uppätet av en bengelisk tiger vid namn Rolf; ungefär där börjar Carina Dahls "Det stora svenska vemodet", den andra, fristående delen i en planerad trilogi som inleddes med "Familjelyckan".
Det är en halsbrytande inledning som sedan följs upp av ytterligare 500 sidor i samma anda - ett berättarflöde utan skyddsnät som formar en hisnande sagolik skröna. Bottnande i ett djupt och livsavgörande allvar är det här ändå den genuint roligaste roman jag läst på länge, full av vanvettiga karaktärer och obetalbara replikskiften. I centrum står den unge Skipper, som till den (troligtvis) homosexuelle proffshockeyspelaren Pettersson-Jonsson och hans dyslektiska hustru Fragancia, författare till kärleksmanifestet "Bävern rullar".
Den sommaren Skipper är fjorton år träffar han på en liten ö i havet sitt livs kärlek, den mystiske Kapten Klinga som står i ett särskilt förbund med djur och natur. Kapten Klinga är en hårdför man, en specialutbildad elitsoldat som är van att ständigt ha kontroll. Att blotta sitt hjärta i en uppslukande kärleksaffär med en totalt oskuldsfull fjortonårig pojke står verkligen inte högt på hans prioriteringslista. Han visar bort Skipper och flyr. Inte förrän många år senare möts de igen, på en annan kontinent. Förälskelse, vänskap, erotik och natur, allt smälter samman i den där berättelsen där Carina Dahl med stor skicklighet gestaltar både den totala sårbarheten och styrkan som kärleken ger.
Att våga älska, att bli till på nytt i ljuset av en annan människas ögon och våga förlora den man förut var för kärlekens skull; eller inte. Om det handlar den här boken. Att det sedan råkar vara just homosexuell kärlek, ja, det känns som ett faktum av underordnad betydelse.